- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
178

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Rodén, Herrnhutismen i Norrland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 6 2

NILS RODÉN

med dem. Fru Leijonstedt började emellertid snart att intaga
en vacklande ställning och »verfiel abermals auf den unseligen
Gedanken, den Heiland u. die Welt zugleich zu geniessen».
Vid 27 års ålder insjuknade hon emellertid så svårt i kopporna,
att lion var nära döden. Sjukdomen blev ett medel att föra
henne närmare sin Frälsare, och hon började ropa till honom
om hjälp för sin arma själ. Därtill kom, att hon ansåg, att
världen på grund av hennes genom kopporna fördärvade
utseende ej längre skulle fråga efter henne lika litet som hon
själv ville leva för världen. Snart fick hon dock erfara, att
endast nåden förmådde bevara hjärtat i den rätta ställningen.

För att möjliggöra en inskränkning i sina dyra
levnadsförhållanden, tog Leijonstedt 1779 anställning som vice
landshövding i Västerbottens län. Vid flyttningen dit reste han själv
i mars till lands, medan hans hustru, som först så småningom
kunde förlika sig med tanken på detta ombyte, for till sjöss i
juni. Dagen fore sin avresa deltog hon i Stockholmssocietetens
fredagssammankomst. Som avsked sjöng därvid »broder» Ike
några verser, vilka för henne blevo »ett riktigt respass». Efter
fem dagars resa kom hon lyckligt till Umeå. I landshövdingen
Leijonstedts hem i Umeå landsförsamling fingo herrnhutarna
sålunda en ny anknytningspunkt för sin verksamhet i Norrland.
Fru Leijonstedt berättar i sin självbiografi, att hon och hennes
man under vistelsen på denna plats fingo många angenäma
stunder, »so dass es uns oft recht Emauutisch zu Muthe war».1

I kapten Simon Vilhelm Carpelans hem i Piteå fick den
herrnhutiska rörelsen från 1770 en ny utgångspunkt. Simon
Vilhelm Carpelan föddes den 12 augusti 1733 av Maximilian
Carpelan till Metsäkylä, Gesterby och Pettilä, alla i Finland.2

1 Ibdm.

2 Maximilian Carpelan var född 1695 å Grelsby kungsgård på Åland
och dog 1766 på Gesterby. Hans bror Vilhelm Carpelan, friherre
Carpelan till Odensaari eller Odensnäs samt Könnikkälä i Masku s:n i Åbo län,
föddes 1700 å Grelsby kungsgård på Åland, blev militär och slutligen
överste för Västerbottens regemente 1757, generalmajor 1758,
generallöjtnant 1763, befälhavare i Stralsund s. å., avsked ur krigstjänsten 1770,
friherre jämte brorsonen Carl Efraim 1771, d. ogift 3 7 1788 i Åbo och slöt

själv sin ättegren. G. Elgenstierna, a. a., I, s. 759 och 761. Vilhelm
Carpelan var starkt påverkad av herrnhutismen. Jfr [J. F. Carpelan,]
Lefverne-beskrifning öfver etc. Wilhelm Carj>elan. Stockholm 1792, s. 39 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1938/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free