Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Jan Liedgren, Till frågan om prästeståndets privilegier 1647 och 1650
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIEDGREN, PRÄSTESTÅNDETS PRIVILEGIER 1647 OCH 1650 2 2Q
kofringh bruka låte, och till den förmögenheet kompne äre, att dee
nogon skattegård, anten få ärfwa eller sigh tillhandla kunne, då skal
ingen wara tillåtit, att kiöpa af oss och Chronan bem:te gårdar
vnder frälsse, vthan skattägande sielf få dem oqwaalde, för
wahn-ligh vthskyllder beholla och besittia.
Till thet ottonde. Där och nogon Prästänckia, hwilkens man
nogot länge tiänt, och sigh meriterat giordt hade, befunne sigh effter
sin mans dödh vthi sådan olägenheet och fattigt tillståndh, att hon
ringa medell hade, att försöria sigh och sijne barn medh vthi sitt
änckiestånd, och fördenskulld nödgades, att sökia oss och Chronan
om hielp, då wele wij hennes nödh medh nåder ansij, och henne
medh nogon hielp till sitt oppehälle benådha.
Till thet nijonde. Om någor Biskop, Superintendens, Doctor
Theologiae, eller elliest nogon annan höglärd man wore, som länge
hade warit brukat widh Academien och andre förnämme tiänster,
och sitt ämbete wäl och troligen förestått, den samma wele wij
al-tijdh hafwa vthi en nådigh ihughkommelse, och intet finnas obenägne,
att låta honom i en eller annor motto wärckeligen åthniuta wår
konungzliga nåde, enär wij der om på behörligit besökte warda.
Elliest tilläte wij nådigest alla wåra Biskopar i gemeen, att skola
må niuta och bruka sielfwe Biskopz säthen och gårdar medh dess
ägor och tillägor, så å landet som i städerne vnder frälses frijheet
och willkor.
Till thet tijonde. Wij wele och nådigest effterlåta, alla
Präst-ünckior och oförsörgde fader- och moderlöse barn, sigh till tröst och
oppehälle, att få niuta och beholla efter deres mäns affall ett
nåde-åhr, effter gammal plägsedh, så frampt dee elliest förmå i medier
tijdh försöria gället med en Prästman som oppeholler Gudz tiänsten
vthi warande nådeåhr. Och skal Futurus Successor intet förr
tillträda sådant ledigt gäldh, eller änckian till förfångh och bedröfwelse
i prästegården med sitt boohagh inflöttia, ähn bem:te nådeåhr heelt
förflutit är.
Ëlliest skall och wara effterlåtit, att Prästeänckiorne vthi
arf-skiffte effter sijne män, måge deela godzet, löst och fast, ehwarest
thet är belägit, effter Stadzlagh, så at hustrun tager halfparten emot
barnen, och dotter så godan lott som son, syster som broder, effter
som sådant för detta gemeenligen så practicerat, och af saligh
konung Jahan A:o 1569 bewilliat och confirmerat är.
Till thet ellofte. Effter lagh och förre af oss gifne resolution,
erachte wij skäligt och nådigest bewillie, att ehoo som spannemåhl
vthur kyrckiohärbergen af oss och Chronan till sitt vnderhold
bekommit hafwer, och den här effter niuter, skall hafwa macht at låta
bönderne, som samma kyrckiotijende vthgöra, föra then till en eller
annan orth in om lagsagun, anten till nästa kiöpstadh, eller hwart
hälst thet faller honom beqwämligest, som spannemålen tillkommer.
Och skal elliest allmogen wara skylligh, så wäl för kyrckiotijonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
