Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Walther Koehler, Dogmengeschichte als Geschichte des christlichen Selbstbewusstseins (Professor Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 286 .
slutmål, varför eskatologien ingår som det sjätte elementet i dess
struktur (s. 4 f.).
Den kristna lärobildningen är enligt Koehler intet annat än
uttrycket för den kristna religionens självmedvetande (das
Selbstbe-wusstsein der christlichen Religion), sådant detta icke blott faktiskt
rör sig utan måste röra sig inom den ram, som betecknas av ovan
angivna sex punkter (s. 5). På grund av det här framhållna
framstår dogmhistorien för Koehler icke såsom »Geschichte der Dogmen»,
utan såsom »Geschichte des christlichen Selbstbewusstseins» (s. 1),
såsom underrubriken till hans arbete också angiver. Det föreligger
sålunda enligt Koehler ett nödvändigt samband mellan den kristna
lärobildningen och den kristna religionens egen struktur. Detta
sammanhang är ej uppkonstruerat eller av logisk-deduktiv art, ty den
kristna religionen med de grundläggande element, som ovan
angivits, är ingen allmän, abstrakt idé, varifrån en deduktion kan
företagas, utan kristendomen är »ein Phänomen menschlicher
Geschichte» och därför kommer man åt densamma endast på
fenomenologisk väg eller förmedels en immanent-induktiv metod. Genom att
i dogmhistorien så gå tillbaka till kristendomens och religionens
struktur söker Koehler övervinna den lokalmetod, som varit bruklig
inom de dogmhistoriska framställningarna och som blivit en följd
därav, att man utgått från dogmatikens enskilda loci. Positivt är
Koehlers avsikt att ge en organisk-systematisk framställning av
dogmhistorien. "Visserligen kommer hans egen framställning att uppdela
sig på olika »loci»: »die Gotteslehre», »die Lehre vom Menschen»,
»die Christologie» etc., och visserligen mäste han medgiva:
Ȋusser-Iich ergibt sich auf diesem Wege manche Aehnlichkeit mit der alten
’Lokalmethode’» (s. vn), men han menar sig ock kunna tillägga:
»der Blickpunkt ist ein anderer und dadurch auch die Linienführung:
nicht aneinandergereihte Brocken, sondern straffe Geschlossenheit und
logische Verbundenheit» (ibid.). Det gäller enligt Koehler att
uppdaga »den ’Logos’ der christlichen Denkentwicklung», ty »nur dann
hat man die Dogmengeschichte wirklich verstanden; genau so wie in
der Kirchengeschichte ’das, was dahinter steckt’ die Hauptsache für
ein Verstehen ist» (ibid.).
I sin framställning av dogmhistorien, vars första del behandlar
den gamla kyrkan (s. 35 ff.), andra del ger en översikt av
medeltiden (s. 271 ff.) och tredje del framlägger en utblick över
reformationstiden (s. 350 ff.), har Koehler väsentligen byggt på material,
hämtat från de stora dogmhistoriska arbetena av Adolf v. Harnack,
Reinhold Seeberg och Friedrich Loofs. 1 ordnandet av stoffet och
uppbyggandet av det hela har Koehler följt egna intentioner och på
många enskilda punkter framlagt klarläggande utredningar och
beaktans-värda synpunkter. Men i själva grundkonceptionen är hans beroende
av Schleiermacher omisskännligt. Detta visar sig icke blott däri,
att hän fattar den kristna lärobildningen som ett synligt uttryck av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
