Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hjalmar Holmquist, Svenska kyrkan under Gustav II Adolf 1611—1632 (Teol. lic. Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 320 .
och benämningen »Storkyrkan» eller »Stoore kyrkan» påträffas
ävenledes redan på 1590-talet (Acta ecclesiastica. Stockholm. RA.) och
icke först på 1620-talet, som förf.,menar. Beträffande Växjöbiskopen
Petrus Jonæ Angermannus förmodar förf. (sid. 79), att han icke efter
1610 deltagit i riksdagarna. Hans underskrifter under olika acta,
till en del bevarade i original, göra dock troligt, att han närvarit
vid alla riksdagar 1611—1617. Förf. säger sig, sid. 477, i
skrivelser till K. M:t från Skara domkapitel ha funnit
tillsättningsproceduren av ny biskop omnämnd i december 1616. I
»Konsistoriernas skrivelser till K. M:t. Skara konsistorium. RA» omtalas
intet dylikt, däremot i »Prästerskapets besvär. Skara stift. RA.»
Sid. 475 hänvisar förf. till »Prästerskapets besvär. Uppsala ärkestift.
RA» för en skrivelse 0111 Järlåsa, från Kenicius. Denna återfinnes
i »Konsistoriernas skrivelser till K. M:t. Uppsala ärkestift. RA.»
Avslutningsvis må ett par ord tillfogas om notapparaten. Det
säges, sid. 473, att redaktionen av flera skäl, även ur
kostnadssynpunkt, funnit det »lämpligt att väsentligen minska omfånget av dessa
hänvisningar, dock under fasthållande av synpunkten att genom
dem så långt som möjligt göra arbetet även vetenskapligt användbart».
Recensenten hade tillfälle att i en anmälan av professor Pleijels
del i Svenska Kyrkans Historia i Vår Lösen 1935 giva en eloge
åt den rikliga och sorgfälligt utarbetade notapparat, varmed detta
försetts. De nya signalerna mottagas med desto större besvikelse
Den ekonomiska hänsynen kan knappast tillmätas någon vikt,
eftersom redaktionen samtidigt som notapparaten inknappas, har råd
att giva framställningen en i förhållande till det planerade
mångdubblad bredd. Vad som i det sista halvbandet bjudes av
hänvisningar, har naturligtvis även det ett betydande värde. I de olika
paragraferna redovisas ett stort antal undersökningar, uppsatser och
tryckta dokument, som det dessa notiser förutan skulle erbjuda
stor möda att uppspåra. Men för den som söker källan till en
bestämd viktigare uppgift i texten vållar denna hänvisning knippvis
en avsevärd tidsutdräkt, eftersom hela den angivna litteraturen måste
genomletas. En hel del uppgifter ha emellertid hämtats från den
vid apparatavdelningens början förekommande, vidlyftiga litteraturen.
Mången gång står man ändå till sist rådvill om källan. Så har
den uppgivna litteraturen intet att förmäla om Rudbeckius’ sid. 166
omnämnda egenhändiga extrakt av bondeprofeten Jon Olofssons bok.
Nu vet recensenten händelsevis ändå, att här måste åsyftas ett i
K. 23 i UUB. befintligt dokument. Men varifrån har uppgiften
sid. 152, att Jonas Rothovius anlitat Bothvidi som »förmedlare
av ärenden eller överbringare av skrifter» hämtats? En så beskuren
notapparaten är uppenbarligen vetenskapligt icke fullt användbar.
Man får därför vädja till redaktionen, att i de kommande banden
återgå till tidigare principer. Om i riket hade inrättats ett con-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
