Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Nils Ahnlund-Simon Skoglund, Ladugårdslandet. Till Hedvig Eleonora kyrkas 200-årsminne (Fil. d:r Nils Staf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 312 .
flottförläggningsort för en nästan oavbrutet krigförande stat». Man
kan här i olika starkt dokumenterade partier i Ahnlunds
framställning följa bebyggelsens framväxt på Ladugårdslandet,
församlingsbildningens uppkomst och den kyrkliga förvaltningens organisation.
Ladugårdslandet var ju från början en amiralitetets speciella
församling. Här slogo sig framför allt kronans tjänare ned, i ali
synnerhet båtsmän och hantverkare tillhörande amiralitetet. Under den
första tiden utövade också detta ämbetsverk ett dominerande
inflytande, och genom en 1672 utfärdad kunglig resolution ställdes
församlingen och kyrkan formligen under amiralitetets disposition.
Från att äldst ha lytt under Solna socken kom stadsdelen att 1643
territoriellt läggas till den då nygrundade Jakobs församling för
att sedermera 1672 i enlighet med ovan nämnda kungl, resolution
konstitueras såsom självständig. Amiralitetets skeppspräster hade
från början hand om själavården och fortsatte därmed även sedan
Ladugårdslandet avsöndrats såsom en egen församling. Ty någon
särskild kyrkoherde utnämndes icke. Ett egendomligt drag för
Ladugårdslandet var bl. a., att skeppsprästerna voro kollegialt likställda;
den ändringen vidtogs småningom 1674, att en av dem
förordnades att vara primarius. Denna kollegiala likställighet gav också
liksom så mycket annat sin egenartade prägel åt den nya
församlingsbildningen.
En särskild sida av skildringen av Ladugårdslandets historia är
den, som handlar om församlingens gudstjänstlokaler.
Ursprungligen fingo skeppsprästerna förrätta sin tjänst vid det lilla träkapellet
eller den s. -k. holmkyrkan, som var belägen på Kyrkholmen invid
Blasieholmen. Behovet av en ny kyrka gjorde sig emellertid snart
starkt gällande. Sedan en plan att förlägga byggnaden på
Kyrkholmen övergivits, valdes i stället området vid Ladugårdslandstorg.
Det har av Lundmark uppgivits, att något formligt beslut om
kyrkobygget icke stått att påträffa i arkivens protokollsböcker. Ahnlund
är dock i stånd att visa, att riksrådet den 12 nov. 1664 fattat
beslut om saken. Bygget sattes snart i gång, men till följd av kriget
avstannade arbetet efter något årtionde. Amiralitetet lät i stället
uppföra en enkel träkyrka, som sedan fick tjänstgöra som
provisorisk gudstjänstlokal, tills dess den nya stenkyrkan 1737 var
färdig att tagas i bruk.
Det övermäktiga inflytande, som amiralitetet utövade över
Ladugårdslandets församling, avtog småningom. Länge nog bibehöll det
dock sitt grepp om den ekonomiska förvaltningen, och först 1757
blev mellanhavandet mellan amiralitetet och församlingen definitivt
reglerat.
Med Georg Wallbergs utnämning till kyrkoherde 1709 inledes
raden av med kungl, fullmakter utrustade pastorer inom
Ladugårdslandets församling. Det faller genast i ögonen, i vilken grad
kyrkoherdelängden företer en livlig växling av särpräglade gestalter. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
