- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
322

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Yngve Bogren, Den kyrkliga försvenskningen av Skånelandskapen och Bohuslän (Docent Sven Kjöllerström)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 332 .

skulle förelöpa». Sådant borde biskopen avskaffa. Samma dag
avgick ett annat brev till Lundabiskopen, vari regeringen beskyllde
honom för »orimmelige förehållanden» mot kronans betjänter och
tullordningen. Han skulle därför skyndsamt bege sig till Stockholm
och förklara sig inför Kungl. Maj:t (Riksreg. RA.). Winstrup
underlät emellertid att inställa sig, och då detta tolkades som en »tacita
confessio», beslöt regeringen att avsätta honom. Det gällde nu blott
att få en efterträdare. Såsom lämpliga kandidater utsåg regeringen
professor Lars Stigzelius, kyrkoherde Johannes Terserus och
hovpredikanten Abel Kock. Samma dag som det av torf. refererade
rådssammanträdet hölls, tillskrevos biskoparna i Uppsala, Linköping,
Strängnäs och Västerås. Av flera olika anledningar, heter det i
skrivelserna, vore Winstrup icke längre lämplig i rikets tjänst. Under
»ett honest förevändande av [Winstrups] ålderdom och mödosamma
arbete» kunde han avsättas från sitt ämbete, »lämnandes honom i
det övriga i fullkomlig frihet och utan tilltal, allenast att lägenheten
till att skada, honom således betagen bleve». Av biskoparna
önskade regeringen därför få veta, vilken av de tre föreslagna
kandidaterna som vore den lämpligaste till biskop i Lund, och »i
synnerhet om det skulle vara något betänkande med doktor Terseri
person, sedan han nu över tu år haver varit prövad och särdeles
med kyrkoherdetjänsten här . . . vunnit gott beröm och lovord».
Av biskoparnas svar har rec. sett tre (Konsistoriernas skrivelser till
Kungl. Maj:t. RA). Olof Laurelius i Västerås svarade den 2 dec.
och förklarade, att Lundabiskopen icke borde dömas ohörd utan
först ställas till ansvar antingen inför regeringen eller ett visst
kollegium. Om de föreslagna biskopskandidaterna yttrar han sig icke,
enär han ogillade själva tillsättningsprincipen såsom stridande mot
hävdvunnen praxis. Samuel Enander i Linköping förordade i sitt
svar av den 3 dec. Stigzelius. Skulle Terserus komma i fråga,
borde han först avgiva en skriftlig försäkran »de nusquam amplius
turbanda ecdesia». Den alltid mycket mångordige Erik
Empo-ragrius i Strängnäs svarade i en lång skrivelse av den 8 dec. Även
han röstade på Stigzelius men höll för rådligt, att en kommission
tillsattes i och för närmare utredning av Winstrups sak.

Regeringen följde de råd, som givits av Laurelius och
Empo-ragrius. Den 14 dec. fick Sten Bielke i uppdrag att skaffa »bättre
fog och orsak att dimittera honom (d. v. s. Winstrup) från sin
tjänst». Tillsammans med vicepresidenten Magnus Durell skulle han
noga examinera Winstrup och före mitten av januari avge en
utförlig rapport härom (Riksreg.). Den 30 dec. fick Durell del av Kungl.
Maj:ts skrivelse, och man beslöt att genast och i största hemlighet
ta itu med det delikata uppdraget. Man uppsatte först ett
memorial över beskyllningarna mot Winstrup och lät sedan denne försvara
sig häremot. Det framgår tydligt av Bielkes relation, att han
ansåg regeringens farhågor i hög grad överdrivna. Prästerskapet var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free