- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
332

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hilding Pleijel, Der schwedische Pietismus in seinen Beziehungen zu Deutschland (Fil. mag. Axel Friberg)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332

GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 332 .

I början av sitt brev hade Svedberg talat om några reformer
vid Uppsala universitet och förbättringen av prästutbildningen. Från
den »werdslige» Mayer anknyter han osökt till sitt föregående ämne
och gör omedelbart en karakteristisk reflexion över förhållandet
mellan religion och studier. I själva verket snuddar Svedberg här vid
en sida av motsättningen mellan de ortodoxe och pietisterna, som
för mången och inte minst för Norrmannus spelade en avgörande
roll, när det gällde att taga ställning för eller emot, men som ännu
ej tillräckligt betonats av vår forskning. Jag syftar på pietismens
förmenta eller verkliga bildningsfientlighet. Ej heller Pleijel i sin
korta men för övrigt alldeles utmärkta analys av skillnaden mellan
den subjektivt sentimentala pietismen och den objektivt
förstånds-mässiga ortodoxien har särskilt antytt detta drag. Den förste, som
mig veterligen pekat på denna betydelsefulla sak, är biskop
Andræ-i hans beundransvärda biografi över Georg Wallin.

En tydlig motvilja mot intellektualism är väl gemensam för ali
pietism. Men hos Spener och Francke hålles denna motvilja ännu
inom tillbörliga skrankor. Hos Arnold däremot springer den i
dagen med en styrka, som verkligen i vissa fall kan rättfärdiga
talet om bildningsfientlighet. Inte bara aristotelismen utan
universitetens humanistiska lärdom i allmänhet utsättes för skarpa angrepp.
Hos en tidigare, pietismen närstående radikal mystiker som Poiret
kommer samma förakt för professorernas lärdom till drastiska uttryck.
Faktiskt kom heller inte Halle att på de humanistiska
studiernas-område göra någon mera framstående insats; i det avseendet blev
i stället Göttingen under 1700-talet Tysklands ledande universitet.

Annerstedt förvånar sig i sin universitetshistoria över att den
samme Laurentius Norrmannus, som i den cartesianska striden
öppet ställde sig på filosofernas och den vetenskapliga
frihetens-sida, ett dussin år senare visade sig så intolerant mot pietismen.
Här föreligger emellertid knappast någon egentlig inkonsekvens.
I bägge fallen rörde det sig nog för humanisten Norrmannus
om-ett försvar för vetenskapen och förnuftet, den ena gången
visserligen mot alltför räddhågade ortodoxa teologers förmynderskap och
den andra mot obskyra fanatikers försök att detronisera våra
förståndsgåvor.

För den ortodoxa lutherdomen blev det i fortsättningen, såsom
det redan varit för Luther själv, att föra en försvarsstrid på två
fronter, å ena sidan mot rationalismen och å den andra mot det
mystiska svärmeriet. Det är naturligtvis bara en händelse, men
likväl för en historieskrivare ett högst effektfullt faktum, att båda dessa
strömningar vid ingången till det adertonde seklet så gott som
samtidigt få var sin kanoniska skrift. För rationalismen kommer Bayles
Dictionnaire; för mystiken Arnolds Kirchen- und Ketzer-Historie. Det
förra verket ser man alltid omtalat i våra mera populära
kulturhistoriska framställningar. Det senare sällan. Det borde också nämnaS:.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free