Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 6. Segebergsfördragets återverkan på svensk politik. Händelserna intill Köpenhamnskonventionen (april 1508)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
GÖSTA KELLERMAN
Åbo, fru Ingeborg och andra finska herrar icke följt honom till
sjöss i rikets tjänst.1
För bedömandet av denna de uppsvenska och finska herrarnas
obenägenhet att sända iväg sina svenner måste man emellertid taga
hänsyn till att nu icke längre endast de södra delarna av Sverige
hotades av danska krigsoperationer. I juli överföllo sålunda danskarna
Åland, brände ned Kastelholms slott, tog dess hövitsman Sten
Turesson tillfånga och pålade landskapet en brandskatt av 1,500 mark.2
Samtidigt inberättade Erik Turesson, att fyra danska krigsskepp
lagt sig mellan Reval och Finland och redan kapat över tjugo
(enligt annan samtida uppgift trettio) skepp från Finland och Öregrund,
varjämte de begått allehanda grymheter.3 Vid underrättelsen om
överfallet på Åland kommo slottsfogden och stadsmyndigheterna i
Stockholm överens med Knut Eskilsson att tillskriva ärkebiskopen
för att få råd. Hos Jakob Ulvsson befunno sig då Erik Trolle och
Jon Jönsson till Gladö (likaledes rådsherre) och de gåvo det rådet
att sända någon »god man» till Åland samt översände ett beseglat
brev, ställt till den åländska befolkningen, vilket dock gått förlorat.4
I slutet av augusti anlände bud och brev till Stockholm från
Lübeck och sex andra hansastäder med förnyat erbjudande om
fredsmedling men också med det föga hugnesamma beskedet, att
det var förbjudet att besöka deras hamnar, till dess fred slutits. På
medlingsanbudet begärdes omedelbart svar. I denna allvarliga
situation samlades — sannolikt på ärkebiskopens initiativ —■ ett
rådsmöte i Dcivensösund. Vilka som här närvarit är i sin helhet icke
känt.5 Att ärkebiskop Jakob samt biskoparna Matts och Otte
deltagit är dock betygat, ävenså var Stockholmsborgmästaren Erik
Jönsson med.6
Mötets stämning och beslut måste ses mot bakgrunden av den
kritiska situationen. Sålunda säger Gottfrid Carlsson härom:
1 Grönblad I, s. 320 f. HSH XX, s. 173.
2 HSH XX, s. 137 t. Grönblad I, s. 326 f.
3 HSH XX, s. 157—173-
4 Grönblad I, s. 328 f. Jfr Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling, s. 523 f.
5 Av de i lejdebrevet för Nils Bosson (BSH V, s. 206 f. Aarsberetninger
IV, s. 334 f.) uppräknade ha säkerligen långtifrån alla verkligen närvarit. Så
var Svante Nilsson vid denna tid i Kalmar och biskop Ingemar dagen förut
på Kronobergs slott (HSH XX, s. 183 ff.).
6 BSH V, s. 217.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
