Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 6. Segebergsfördragets återverkan på svensk politik. Händelserna intill Köpenhamnskonventionen (april 1508)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN II
Västeråsfogden Olof Jonsson, som inberättade detta, uppmanade
riksföreståndaren att genom fogdarna taga samma löfte även av
övriga riksdagsombud. Han meddelade också, att bönderna voro
hätskt stämda mot biskoparna (d. v. s. väl egentligen biskop Otte,
då ju Olof Jonsson var fogde i Västerås län, möjligen också biskop
Matts; ärkebiskopen däremot kan icke gärna vara inbegripen, då
Olof Jonsson tidigare endast haft goda ord att säga om honom).
På grund av den alltför korta fristen kom riksmötet i Stockholm
att uppskjutas till slutet av oktober. Av episkopatet deltogo
ärkebiskopen samt biskoparna Vincent1, Matts och Otte. Trots att både
rådet och ärkebiskopen upprepat sin begäran2 infann sig dock ej
herr Svante, vilket naturligtvis försvagade mötets betydelse.
Slottsfogden Jon Jönsson inrapporterade till herr Svante, att rådet
förlängt herredagen till S:t Mårtens tid för att herr Svante skulle kunna
komma med. Ärkebiskop Jakob hade för sin del vid ett hemligt
samtal låtit hälsa, att riksföreståndaren skulle sätta full lit till
honom och att han skulle ge honom sin fullmakt, om han ej kunde
infinna sig personligen. Detta tillstyrktes av Jon Jönsson,
vilken-över huvud hade funnit rådsherrarna vara välvilligt inställda gent
emot riksföreståndaren.3
Herr Svante hade emellertid redan låtit Gadh utarbeta några
artiklar till beaktande vid herredagen.4 De innehöllo tre punkter:
1 Den io oktober voro biskop Vincent och Åke Hansson på väg till mötet
med några köpstadsmän och bönder, medan Ture Jönsson var redo att fara
med en styrka av ej mindre än 32 beridna karlar »och vare mijn kære swaager
(herr Svante) till hugswalen och trösth paa ederth beste och bestond effter
mijn yterste formoge» (det har antagits, att han haft herr Svantes uppdrag
att övervaka de förstnämnda; Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling, s. 523).
HSH XX, s. 226 f.
2 BSH V, s. 220.
3 »Ma i witta, kære herre, ath then werdugha fadher ærkebyskoppen han
hadhe mik behemeligen i tal med sigh, ok förnam jak wtaffh honnom swa, thet
i maa fulleligh settia tro ok lith til honnom, ok ær thet swa saka, ath i komme
ikke sielffh hith wp, ta scriffuer ærkebyskoppen serdelis til ok gyffuer hannom
edher fulla makth, ok nar som i gijffwe hannom swa edher fuller makt, taa
weth jak ther skæl til, ath han finner godha radh ther til, ath edher ærende
the skulle al komma i en godha motta, ok förnymmer jag inthet annath aff
tessa godha herrar, wtan wælwiliogheth ok swa ath the wille alle wara edher
til tröst ok til bestandh» (BSH V, s. 222).
4 HSH XX, s. 205 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
