- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettionionde årgången, 1939 /
12

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 6. Segebergsfördragets återverkan på svensk politik. Händelserna intill Köpenhamnskonventionen (april 1508)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lo

GÖSTA KELLERMAN

i) varning för att låta lybeckarna medla, såsom förut hänt, till
egen fördel men till rikets skada; det som beslutades måste vidare
ske i samförstånd med hela folket (»at thet sker samdrechtelige med
alle Richä och fatige innen dören och wthen sa framt wij faa eij en
owiliogh almwga oss wnder ögonen»); 2) avrådande av ekonomiskt
vederlag till konung Hans för att han skulle avstå från kronan;
därigenom skulle rikets drätsel och försvar fördärvas; 3) maning
att sända undsättningstrupper till Kalmar. Artiklarna gingo
sålunda ut på ett fortsättande av kriget. — Även Erik Turesson hade
översänt ett memorial till herredagen, vari han varnade för
hanse-städernas medling och framhöll, att de i alla fall hade intresse av
att den svenska marknaden hölles öppen. Han önskade fred,
förklarade han, men han ville hellre ha en uppenbar fejd »än en
offuer-mechtug hetaelig och ohwl herre, thet altiid pläger gripe en ond
ändhä».1

I herremötets svar på Gadhs artiklar framlägger fredspartiet sin
politiska uppfattning.2 Bakom svaret stå riksrådet och Stockholms
borgmästare och råd. Punkterna 1 och 3 behandlas mer summariskt
och det är egentligen kring punkt 2 i Gadhs artiklar som
diskussionen rör sig. På punkt 1 svarades, att man icke ämnade ge de
lybska sändebuden någon fullmakt men ändå gärna och med
tacksamhet såge, om de kunde uträtta något till fromma för freden.3
Man ansåg sig sålunda böra taga fasta på de möjligheter, som kunde
förefinnas. I fråga om punkt 3 åter förklarades, att man ville komma
till tals med herr Svante snarast möjligt för att överväga, vad som
kunde företagas till vintern. — Den avgörande punkten var
emellertid gottgörelsen till kung Hans för att han skulle avstå från
kronan. Herremötet framhöll, att enligt deras mening kung Hans’
vederlag icke skulle behöva gå ut över ridderskapet och därmed
över rikets försvarsförmåga. Det skulle endast utgöras av den stat,
som han i annat fall såsom svensk konung skulle ha haft att
uppbära, ty, tillägges det, »thet kan ickæ vara nyttoght ath nogit annedh
skall i saadane motthe vtgiffues æn thet kongen pleger opbære och
till renthe haffwe».

1 HSH XX, s. 219 ff.

2 HSH XX, s. 208 ff.

3 I sitt svar till Lubeck avböjde också rådet medling. Se Carlsson,
Hemming Gadh, s. 183.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1939/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free