Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 6. Segebergsfördragets återverkan på svensk politik. Händelserna intill Köpenhamnskonventionen (april 1508)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
GÖSTA KELLERMAN
tat med honom, kirkione och oss thij werres til skada och ewicht
fordarff». Uttalandet bestyrker ytterligare, hurusom bannlysningen var
en fullgiltig skrämmande realitet för dåtidens människor.
Sedan lejdebrev för de svenska underhandlarna anlänt från
Danmark1, kallade herr Svante rådet till ett herremöte i Vadstena vid
fastlagstid 1508. Samtidigt ombads biskop Otte att bli medlem av
beskickningen (måhända får detta anses tyda på att han fått
riksföreståndarens sanktion å bergsbruksprivilegiet; den danska resan
torde han i så fall ha måst åtaga sig utan vederlag).
Ärkebiskopen uttryckte i sitt svarsbrev den 19 februari2 sin
önskan att personligen besöka mötet. Dock ansåg han det
olämpligt att sammanträda under fastlagstidens upprymda stämning —
då kunde inga allvarliga ärenden förehavas — och han förklarade,
att han icke ämnade komma förr än på askonsdagen. Även
foderbristen i landet och den stora menighet, som skulle samlas, gjorde
det önskligt, att ingen onödig tid försuttes. Det menade han också
vara de övriga uppsvenska herrarnas mening. Ärkebiskopen kom
dock ej alis att närvara vid Vadstenamötet. I den skrivelse, varmed
han den 1 mars ursäktade sitt uteblivande3, är han påfallande
angelägen, att herr Svante icke skall misstycka det. Förfallet berodde
på dåligt före, hade han blott kunnat använda släde, hade han nog
kommit, men till att rida var han icke tillräckligt stark. Till sist
tillade han bevekande: »Bidie wii allis eders heredöme kerlige, thet i
ekke wændhe oss thet til någon owilie, at wii ey komme kunne,
Gud kenne huat gerne wii hade thet giort för marghe saker skul oc
hade thet warit i war makt.» Ärkebiskop Jakob befarade tydligen,
att hans frånvaro skulle vantolkas av hans motståndare och att
de skulle kunna påverka herr Svante till hans nackdel. Såsom sina
ombud sände han ärkedjäknen d:r Ragvald och kaniken mag. Jon
Eriksson med fullmakt att å hans vägnar samtycka till och besegla
de rådsbeslut, »ther bestand oc menige bestå kan afffølie».
Ärkebiskopen säger sig också nyligen ha haft ett samtal med biskop Matts
1 Ärkebiskopen skulle enligt beslut i Enköping ha sänt mag. Jon
Eriksson till kung Hans och danska riksrådet men lät av någon orsak inställa hans
resa (»for huat sak han thet gør kan iach icke vetha», säger herr Svante).
Sturearkivet nr 50, RA.
2 Sturearkivet nr 1442, RA.
3 BSH V, s. 246 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
