Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 7. Från Köpenhamnskonventionen (april 1508) till brytningen mellan Danmark och Lübeck (sommaren 1509)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
räckliga anstalter för Kalmar läns försvar».1 Om de sända
förstärkningarna voro tillräckliga, torde vara svårt att nu bedöma. Men
att en stor del av dessa åter strax gåvo sig i väg, är en annan fråga
och har i varje fall ej med Stockholmsmötets anstalter att göra. Det
säges vidare om Stockholmsmötet, att det försummat »att i tid
utverka kontrakterad förlängning af stilleståndet». Man bibringas så
föreställningen, att rådet såväl i fråga om försvaret som i fråga om
fredsunderhandlingarna genom sin obstruktionspolitik försatt riket
i ett farligt läge. Det är ingalunda här meningen att till varje pris
försvara och urskulda ärkebiskopens och rådspartiets åtgöranden,
men man måste fråga: har omdömet något stöd i de förefintliga
källorna och av dem framgående fakta? För det första skulle en
»försummelse» förutsätta, att det varit möjligt att utverka den
efterlysta »kontrakterade förlängningen av stilleståndet», men denna
möjlighet måste med hänsyn till Ny-Varbergstraktatens
ultima-tiva form, de fortsatta härjningarna och svenskarnas uteblivande
från det utsatta Malmömötet anses rätt problematisk. För det andra
synes rådet verkligen ha gjort sitt bästa för att vidmakthålla
förhandlingarna: samtidigt som svar avgavs å kung Hans’ ultimatum,
befullmäktigades tre delegater att vidareföra förhandlingarna och
begärdes lejdebrev för dem. Det har också av samme forskare
erkänts, att just dessa förhandlingar besparade landet vidare danska
anfall.
Då svar anlände från Danmark med den begärda lej den (i början
av november), gällde det för rådet att skyndsammast avsända de
utsedda sändebuden. Som plats för rådsmötet hade tidigare
bestämts Enköping2, men herr Svante fann nu lämpligare att välja
Stockholm till mötesplats. Ärkebiskopen fann det dock ’omöjligt
att komma dit med hänsyn till årstiden, då han redan låtit lägga alla
båtar och skepp i vinterläge och ej tilltrodde sig att kunna rida så
lång väg; likaså, framhöll han för herr Svante, hade Enköping varit
lämpligare för biskoparna Matts och Otte och herr Erik Trolle.
Herr Svante gjorde likväl ingen ändring men förklarade sig vilja
uppsöka ärkebiskopen på Stäket, om denne begåve sig dit (för
tillfället vistades han på Arnöhus). Jakob Ulvsson ansåg dock ett
sådant samtal vara till ingen nytta, då de två ensamma icke kunde
1 Hemming Gadh, s. 194.
2 Styffes framställning (BSH V, s. cxxviii) är i hög grad missvisande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
