Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 7. Från Köpenhamnskonventionen (april 1508) till brytningen mellan Danmark och Lübeck (sommaren 1509)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
GÖSTA KELLERMAN
ändra på de vid herredagen i Stockholm givna instruktionerna
(»thet i och iach skulle komma tiilhopa. tha stode os icke tiil at
forwandla något i then betalning»), och därför fick det nu bliva vid
dessa. Om riksföreståndaren läte skriva ut skrivelsen till danska
rådet och fullmakten samt översända dem till honom, skulle han
sätta sitt sigill under. I ett nu förlorat brev (av den ii november)
tillkännagav Jakob Ulvsson sin mening om innehållet i den skrivelse,
som borde överlämnas till delegaterna — alltså tydligen i alla fall
en utökad eller mer speciell instruktion.1 Den skulle komma dem
att uppträda dristigare (»Tess dristeligare måge the sigia något fra
siig i danmarch»). Ordalagen visa, att Jakob Ulvsson ingalunda var
för någon undfallenhetspolitik gentemot konung Hans. Herr
Svantes skrivelse till delegaterna anges vara avfattad efter
ärkebiskopens goda råd: häri anbefalldes de att begära fred till lands och
vatten och fri seglats till hansestäderna, beträffande Kalmar slott skulle
det nuvarande läget få bibehållas men staden och länet finge
absolut icke överlämnas.2
Den alltmer spända situationen på hösten 1508 markeras också
av en rad konflikter. Missväxten och den därav följande bristen på
foder åt hästarna var den närmaste anledningen till en konflikt
mellan riksföreståndaren och de uppländska stormännen, bland dem
ärkebiskopen. Då emellertid herr Svante synes ha fallit undan,
när hans åtgärder stötte på motstånd, kan konflikten knappast ha
haft större betydelse än ett tillfälligt irritationsmoment. Åtgärderna
grundade sig på den s. k. kungsfodringen, en vart tredje år
återkommande skyldighet för bönderna att underhålla kronans hästar.3
Dess utgörande hade genomdrivits först under 1400-talet (Kalmar
stadga 1474) och allmogen hade ännu inte funnit sig tillrätta därmed.
Dock synes man under denna konflikt icke ha ifrågasatt rätten till
1 Erik Trolle har icke velat åtaga sig någon beskickning med lösa direktiv
utan krävde ett detaljerat rådsbeslut till stöd för delegationen. Han ville
uppenbarligen icke bliva någon syndabock.
2 Brev från ärkebiskop Jakob till herr Svante den 8, 9 och 13 november
1508 (BSH V, s. 324 f., HSH XX, s. 279 ff.). Brev från herr Svante till
ärkebiskop Jakob den 10 november 1508 och till de svenska sändebuden u. d.
(BSH V, s. 325 f. HSH XX, s. 281 f.). Grönblad I, s. 385 ff. Jfr även pp.
orig. i RA, Sturearkivet nr 1450, Arnö 1508 u/ii.
3 Se E. Hildebrand, Sv. statsförfattningens hist. utveckl., s. 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
