Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 7. Från Köpenhamnskonventionen (april 1508) till brytningen mellan Danmark och Lübeck (sommaren 1509)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
kungsfodring överhuvud utan endast reagerat mot dess tillämpning.
När Västeråsfogden Olof Jonsson i oktober sände in
riksföreståndarens och hans svenners hästar på kungsfodring i Våla härad (i nv.
Uppland), vägrade bönderna där att ta emot dem, enär de redan
föregående midsommar hade betalat sina hästestadspenningar.1
Hästarna fördes så in i Simtuna härad, men här förbjöd Sten
Turesson sina landbor att ta emot dem. I Åsunda härad åter lät Erik
Trolle genom en skrivelse förstå, att han av riksföreståndaren
erhållit rätten till kungsfodring.2 Dessa händelser tycktes Olof Jonsson
vara till skada för herr Svantes anseende och han uppmanade
därför denne att sända bud till allmogen och förklara saken. Annars
kunde den lätt uppviglas mot honom, ty, säger fogden: »i wetthen
wel, ath somblyghe aff herskappyth, kwnne the stingha ther nogyth
onth oppwndher i blandh almoghen, eder i moth, ther leggia the
siigh win om». Olof Jonsson framhöll även olägenheten av herr
Svantes generösa förläningspolitik, vilken förorsakade att han nu,
under denna hårda tid, måste tigga av sitt eget.
Slottsfogden i Stockholm synes samtidigt ha fått östra och
mellersta Uppland på sin lott. Därvid ålades även ärkebiskopens
landbor under Biskopstuna och Arnö att utgöra kungsfodring. När
ladugårdskarlen vid Tuna vägrade, kom fogden med några svenner
och hotade att föra honom till Stockholm. Detta föranledde en
skrivelse från ärkebiskopen till herr Svante (den 24 oktober), vari han
uttryckte sin förhoppning, att det ej skett med dennes vilja.3
Biskopstuna hade alltid varit fritt från sådan gästning, framhöll han, och
landborna hade årligen många dagsverken att utgöra för att sköta
hans boskap därstädes. Beträffande Arnö hänvisade ärkebiskopen
till vad rikets stadga innehöll om de landbor, som hörde under
herremännens gårdar.
Ett liknande ingripande synes ungefär samtidigt ha ägt rum i
östgötastiftet. Brask anförde klagomål inför ärkebiskopen över att
intrång gjorts på hans rätt till (kungs?)fodring, varpå han erhållit
1 BSH V, s. 314 ff. Samtidigt uttryckte bönderna missnöje över att de,
som alltid betalat skatt till Stockholms slott, nu blivit prästdrängar och fått
bygga upp den borgmur i Uppsala, som de själva en gång rivit ner under befäl
av sin rätte herre och rikets hövitsman.
2 BSH V, s. 322.
3 BSH V, s. 320.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
