Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 7. Från Köpenhamnskonventionen (april 1508) till brytningen mellan Danmark och Lübeck (sommaren 1509)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
GÖSTA KELLERMAN
herr Svantes brev.1 Med ordalag, som ännu vittna om fullt förtroende
för herr Svante, bad Jakob Ulvsson honom att bjuda de för intrånget
ansvariga att avstå därifrån eller att ge Brask någon annan, icke
bortlovad(l) förläning. Arten av denna nya framställning tyder på
att den några veckor tidigare gjorda framställningen i egen sak icke
varit resultatlös.
En kronisk tvistefråga mellan kyrka och stat, den biskopliga
jus spoliorum, gjordes vid samma tid aktuell i Västerås stift, där
fogden i Åkerbo härad, Erland Esbjörnsson •— säkerligen ej på
eget beråd utan med bemyndigande från högre ort — hindrade
biskop Ottes fogde Lasse Dansson att lägga beslag på
kvarlåtenska-pen efter herr Laurens i Köping.2 Herr Svantes fogde hade fått
hemligt meddelande om vad som planerades genom en munk från
Västerås dominikankloster. Ehuru ingripandet väl ej varit utan
inverkan på det redan spända förhållandet mellan biskop Otte och herr
Svante, så var det dock av allmänt principiell natur. Sålunda hade
även Gadh två år tidigare av riksföreståndarens fogde hindrats att
lägga beslag på kvarlåtenskapen efter kaniken Ture Eskilsson.3
I direkt sammanhang med det politiska läget stod däremot
konflikten mellan riksföreståndaren och biskop Matts. Den gällde
Re-karna, som biskop Matts mottagit i förläning efter beskickningen till
Köpenhamn såsom ersättning för sina utgifter i samband med
resan. Då förläningsbrevet ej är bevarat, kunna vi endast stödja oss
på det faktum, att biskopen åberopade förläningsbrevet till sin
förmån. Herr Svante har dock tydligen menat sig ha rätt att när som
helst indraga förläningen, och då nu Nils Bosson efter sitt
återinträdande i det svenska rådet skulle hugnas med en förläning,
överläts Rekarna till honom. Att herr Svantes återupplivade
misstämning mot biskop Matts härvidlag spelade in, är emellertid
uppenbart.4 Indragningen var ett tecken på att biskop Matts befann sig
i onåd och torde stå i sammanhang med dennes uppträdande på den
misshaglige Åke Hanssons sida vid höstens herremöte i Stockholm."
1 Pp. orig. i RA, Arnö 1508 u/u (Sturearkivet nr 1450).
2 BSH V, s. 322.
3 Se Carlsson, Hemmingh Gadh, s. 206 f.
1 Om tidigare mellanhavanden mellan herr Svante och biskop Matts se
Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling, s. 506 not 1.
6 Sjödin, a. a., s. 536 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
