Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 7. Från Köpenhamnskonventionen (april 1508) till brytningen mellan Danmark och Lübeck (sommaren 1509)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
Nils Bosson att hålla fred till dess rikets råd komme samman. Själv
hade ärkebiskopen med stöd av herr Svantes löfte skrivit till biskop
Matts och givit honom säkerhet å riksföreståndarens vägnar, för
vilket han hoppades, att denne skulle hålla honom skadeslös. Dessutom
sade han sig ha manat honom att avvakta nästa rådssammanträde
och till dess ej företaga sig något utan bevisa riksföreståndaren
trohet och broderskap, ehuru denna uppmaning syntes honom onödig,
då han var säker på att trots vad som sades biskop Matts var
villig och benägen härtill. — Ärkebiskopens inskridande synes
sålunda snarare innebära en medling än ett partitagande. Men vill
man nödvändigt hävda, att Jakob Ulvsson fullföljt sina egna och sitt
stånds intressen i allt sitt handlande, så må det besinnas, att det
ingalunda var självfallet för Jakob Ulvsson att stödja den
Sturepartiet tillhörige biskop Matts Gregersson mot herr Svante, med
vilken han allt hitintills intimt samarbetat, och mot vännen Erik
Trolles svåger Nils Bosson, som varit en av hans förbundna under
1497 års kris.
Riksföreståndaren har tydligen följt Erik Kuses råd att tills
vidare behålla Rekarna under kronan. Därigenom förklaras bäst,
att biskop Matts på våren 1509 (den 14 mars) ånyo gjorde en
framställning om att få behålla Rekarna, i det han förklarade sig aldrig
ha förbrutit detta län och lovade att göra sig förtjänt av det.1
Därtill begärde han samtidigt bekräftelse å den förläning av kronans
tomt- och sakören i Strängnäs stad’2, som han erhållit redan av Sten
Sture. Orsaken till att han nu ansökte härom skulle hans ombud
(kanslern mag. Magnus, Knut Bengtsson och Tuve Mårtensson)
meddela riksföreståndaren. Tydligen har biskopen under konflikten
haft svårigheter att utfå sin andel av inkomsten.
Nils Bossons återkomst vållade oro även på annat sätt.
Bondeoroligheter ha uppstått i Tjust under ledning av en Nils Sonesson,
riktade mot Peder Turesson på Stäkeholm (Turessönerna tillhörde
Sturepartiet). Herr Peder angav för riksföreståndaren, att Nils
Sonesson kallade sig Nils Bossons tjänare, att huvudparten av
upprorsmännen voro landbor till Nils Bosson och att resningen åsyftade
att insätta denne som slottsherre på Stäkeholm i Peder Turessons
1 BSH V, s. 353 f.
2 Kronan innehade ena hälften medan den andra tillhörde S:t Eskil, d. v. s.
johannitklostret i Eskilstuna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
