Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 7. Från Köpenhamnskonventionen (april 1508) till brytningen mellan Danmark och Lübeck (sommaren 1509)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
GÖSTA KELLERMAN
ställe. Vårt intresse knyter sig framför allt till ärkebiskop
Jakobsingripande. I en skrivelse den 17 januari 1509 avrådde han herr
Svante från att, såsom Peder Turesson begärt, tåga dit och näpsa
de brottsliga. Dels kunde den upproriska allmogen i så fall tillgripa
ännu mer betänkliga åtgärder, dels bar Peder Turesson själv
skulden till oroligheterna. Jakob Ulvsson inskred alltså i denna fråga,
till förmån för Nils Bosson och det vill synas, som om hans
informationer härstammade från denne närstående kretsar (Erik Trolle?).
Ärkebiskopen föreslog, att herr Svante skulle sända dit några
vederhäftiga män för att undersöka saken och få till stånd en
förlikning, till dess rådet kunde få tid att fälla skiljedom.1 Hänvändelsen
innebar alltså även denna gång en medling, icke ett partitagande.2
De svenska sändebuden hade under tiden den 14 januari i
Hälsingborg slutit ett nytt avtal med danskarna, denna gång av än mer
ultimativ karaktär. Det svenska riksrådet skulle före midsommar
sända sex befullmäktigade ledamöter, tre andliga och tre världsliga,
till Malmö för att definitivt antaga någon av de i Varbergsrecessen
fastställda artiklarna. Förr än de gjort det, skulle de ej få lämna
mötesplatsen. Vidare undantogs Gadh från det beviljade
vapenstilleståndet.3 Herr Svante lät nu också verkligen Gadh falla och
avskedade honom i mitten av februari från hövitsmannaskapet.4
1 BSH V, s. 338 ff.
2 Ärkebiskopens månhet att iakttaga ett korrekt uppträdande framgår
även av en något senare episod. I ett brev till herr Svante den 20 juni 1509
förklarar Jakob Ulvsson, att de svenner, om vilka herr Svante skrivit, icke
kommit till Almarestäk, men om de funnes i Uppsala eller på Arnö, skulle han
vid sin omedelbart förestående resa dit se till, att de ej tillätes stanna kvar
på någon av hans gårdar. Det torde vara samma svenner som åsyftas i en
skrivelse från Västeråsfogden Olaf Jonsson till riksföreståndaren, vari han
inrapporterar, att han varit i Uppsala vid distingen och därvid talat med de
svenner, som av missnöje lämnat herr Svantes tjänst. De hade, tillägges det,
erbjudit sig att taga tjänst hos ärkebiskopen, men denne hade icke velat mottaga
dem, eftersom de farit ifrån riksföreståndaren »med ominne». Pp. orig. i RA,
Sturearkivet nr 1455 och 395.
3 ST III, s. 543 ff. Jfr Carlsson, Hemming Gadh, s. 196.
4 Carlsson, a. a., s. 197 f. — Om också biskoparnas vägran att ställa sina
svenner under Gadhs befäl icke kan ha varit någon avgörande svårighet för
dennes befälsutövning (kritiken mot Gadh tyckes ha varit ganska allmän), så
må det dock nämnas, att ärkebiskop Jakob i januari upprepade sin vägran att.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
