Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 7. Från Köpenhamnskonventionen (april 1508) till brytningen mellan Danmark och Lübeck (sommaren 1509)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
Det rådsmöte som i mars 1509 hölls i Arboga torde på grund av
den fåtaliga anslutningen1 icke ha varit av större betydelse. De
tillstädeskomna anmodade emellertid det danska riksrådet att av
kungen söka utverka ett nytt lejdebrev till Malmömötet, då man
var missnöjd med bestämmelsen att sändebuden icke skulle få lämna
Malmö, förrän de antagit någon av de tre alternativa punkterna.2
Det beslöts vidare, att ett nytt rådsmöte skulle hållas i Stockholm
den 20 maj. Jakob Ulvsson sökte nu göra sitt till för att detta möte
skulle bli så fulltaligt besökt som möjligt. Sålunda manade han i
en personlig skrivelse (den 24 mars) de finska rådsherrarna att
infinna sig »vthen alle försymelse och skotzmal», på det att de
maktpåliggande ärenden, som skulle behandlas på mötet, måtte
övervägas endräkteligen »om rigesins nytte, gagn och bestandh».3
Annars vore det fara på färde, hur det skulle kunna gå. Av de finska
herrarnas deltagande kan Jakob Ulvsson knappast ha haft att vänta
någon annan fördel än det allmänna intresse, som låg i att rikets råd
så fulltaligt och så representativt som möjligt stode bakom de
skickelsedigra beslut, som nu måste fattas. Det måste också ha varit
speciellt värdefullt att få tillfälle att konferera med de finska
rådsherrarna om Rysslands eventuella planer, ett centralt moment för
bedömandet av det politiska läget.4
Till rådsmötet i Stockholm synas samtliga rikets biskopar ha
infunnit sig, likaså torde de två domprostar, Hans Brask i Linköping
sända sina svenner till Kalmar, d. v. s. under Gadhs befäl, annars var han villig
att sända dem vart som helst i landvärn (BSH V, s. 340). Kort därefter har
ärkebiskopen förklarat sig vänta på besked, när hans svenner skulle sändas,
då han hade svåriheter med utfodringen vid att hålla sina hästar och svenner
länge samman (pp. brev i RA, Arnö 1509 21 ji, Sturearkivet nr 1453). I ett
postscriptum anmodades herr Svante att tillsäga sina ämbetsmän i Öregrund att
ingripa ifråga om gods, som fråntagits en norrbottnisk klerk; anspråk borde
framföras enligt lagen.
1 Biskop Matts brydde sig därför icke om att komma utan sände i stället
sin kansler, mag. Magnus. Han uppger därvid, att västgötaherrarna och mesta
delen av Upplandsherrarna »ey kompne eller formoendes ære». Ärkebiskopen
säger sig icke ha kunnat närvara på grund av dåligt före, men lät dock
representera sig. BSHV, s. 354 f.
2 Missiver II, s. 257 f.
3 BSH V, s. 355-
4 Förhållandet till Ryssland började åter bli oroande. Se Erik Turessons
brev till herr Svante 1509 2a/i (Grönblad I, s. 423 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
