- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettionionde årgången, 1939 /
31

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 8. Omsvängning i det politiska läget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN

II

en del gårdar på öarna även staden Öregrund brändes. På
nyländ-ska kusten plundrade något senare en annan flottavdelning Ingo
kyrka och prästgård.1

Då hade dock redan en vecka tidigare (den 17 augusti) ett
fredsfördrag ingåtts i Köpenhamn mellan Danmark och Sverige. Detta
förnedrande fördrag blev emellertid en svår besvikelse. Sverige skulle
årligen, till dess man toge tillbaka kung Hans eller prins Kristiern,
utbetala en tribut på 13,000 mark till det danska kungaparet, och
det oaktat skulle svenskarna icke återfå Kalmar slott och Öland.
Vidare skulle svenskarna i händelse av krig mellan Danmark och
Lübeck avstänga sin export till denna stad. De svenska sändebuden
nödgades även lova att i riksrådet verka för att lybska köpmäns
skepp och gods i svenska hamnar i så fall skulle tagas i beslag och
överlämnas till kung Hans.2

För att förekomma det dansk-svenska fredsfördraget hade lybska
sändebud redan i slutet av juli anlänt till Stockholm. Herr Svante
rådfrågade då ärkebiskopen angående det svar, som borde lämnas
dem, vartill denne (den 29 juli) gav det rådet, att sändebuden borde
dröja kvar till dess de svenska delegaterna återkommit från
Danmark.3 Då det ännu ej kunde vetas något om arten av det blivande
fredsfördraget, var helt visst en avvaktande hållning mest
ändamålsenlig och i varje fall mest korrekt.

Den 10 augusti erhöll Jakob Ulvsson genom en skrivelse från
herr Svante underrättelse om det danska överfallet på Åbo. Det
ger anledning till förvåning, att hans svarsskrivelse4 icke företer
någon starkare reaktion inför detta likaväl ur kyrklig som ur
nationell synpunkt upprörande våldsdåd.5 Händelsen måste emellertid ha

andre kirkens äghedele ther longht ware aff scriffue, och fareth met then mene
man swa, at the haffue misth alt thet the j verdhen tiil atthe. The sloghe swmme
aff borgmesther och radh, presther och annadh folk j häll och grepeth tiil
fanghe swmme met bätzsthe borgherer och køpswene» (Grönblad I, s. 435.
Jfr Juusten-Porthan, Chronicon, s. 589).

1 Se BSH V, s. cxxxvii.

2 ST III, s. 548 ff.

3 Pp. orig. i RA, Sturearkivet nr 1456. [

1 Grönblad I, s. 431 f.

5 I ett brev till en Åboprelat har en svensk kyrkoman (Brask eller Erik
Svensson?) givit uttryck åt den allmänna indignation, som rådde över detta
oförskyllda våldsdåd: »Quantum autem non solum micbi, sed et totj patrienostre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1939/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free