Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 8. Omsvängning i det politiska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
rådet ofta förbjudit electus att befatta sig med domkyrkans inkomster
och rått riksförståndaren att icke stödja honom härutinnan, så hade
herr Svante mot rådets enhälliga (?) vilja1 förvägrat domkapitlet
att uppbära samma inkomster. Även påtalades återigen det
fortfarande ej ersatta lånet av kyrkoklenodier, som våren 1504 gjorts i
Kalmar län (på Öland).2
Vissa omständigheter tyda på att biskop Matts Gregersson haft
ett avgörande ord vid de båda besvärsskrivelsernas avfattande.
Handlingarna äro skrivna av hans kansler och hans personliga
missnöje över den indragna förläningen har fått en dominerande
plats.3
Den allmänna önskan om fred har även framhållits för
riksföreståndaren av biskop Vincent, som i brev den 25 maj tillrådde
fredsunderhandlingar, »for thenne almogen her i landet oc flere stadz i
rigeth, som fast knarcker oc sticknar off thenne . . .e örlig oc görs
offwermaathen offwerhörog oc vlydogh, Gwd giffwe siin [nåde at
thet b]ätre kwnne bliffwe».1 Ett nytt danskt anfall väntades f. ö.
mot Östergötland och i Finland oroade man sig för ryssarnas ånyo
visade aggressivitet, särskilt som Erik Turesson på våren avlidit.0
Pressen på herr Svante var sålunda stark och han kunde endast
vädja om att beredas tillfälle att försvara sin sak. En förlikning kom
också att träffas, åtminstone tills vidare, men på vilka villkor är
okänt. Att emellertid herr Svante måst gå med på att inleda
fredsunderhandlingar är påtagligt. Det kom att äga rum i anslutning till
en skrivelse från ärkebiskopen i Lund, som på våren tillställts
ärkebiskop Jakob och biskop Vincent samt väl också de övriga svenska
biskoparna. Innehållet häri karakteriseras av biskop Vincent som
»swo dana vellwylioghe tiilbwd», varav man torde få sluta, att det
innehållit ett löfte från det danska rådets sida att utverka goda
fredsvillkor för svenskarna. Rådsmötet i Stockholm överenskom nu,
att domprosten mag. Libbert i Västerås — som var en anhängare
till herr Svante — skulle avgå som sändebud till ärkebiskop Birger
och överlämna en försäkran, att svenskarna voro benägna till fred
1 »emot allis vores vilia» (s. 262).
2 Se K A 1938, s. 87 f.
3 Se Sjödin, a. a., s. 551, not 2.
4 BSH V, s. 454.
5 BSH V, s. 456 f. Grönblad I, s. 522 ff.
4 — 38858. Kyrkohist. Årsskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
