Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 8. Omsvängning i det politiska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
bör tydas som »en som söker ställa sig in hos bönderna», d. v. s. på
vår tids språk »en demagog», synes vara klart. Det är emellertid
knappast troligt, att detta ärkebiskopens omdöme, som Erik Kuse
tagit illa upp, skulle ha gällt dennes verksamhet vid denna tid, utan
det torde härstamma från något tidigare tillfälle, kanske i samband
med tvisten om Rekarne, vari vi veta att Erik Kuse var inblandad
och att jämväl ärkebiskop Jakob ingrep.1 Mot att ärkebiskopen skulle
ha haft någon del i de sörmländska oroligheterna talar Sten
Kristierns-sons eget vittnesbörd, enligt vilket han och rådet skall ha sökt lugna
herr Sten: »hadhæ ickæ warit latidh for eders nadh oc the werdoghæ
fædhræ och erlighæ godhæ herrer rikesins raadz scriffuilsæ jach
skullæ swaa hafft mynæ snarar vthæ at the wlffuæskytter skullæ
wæl hadhæ bidhadh megh».
Dessa ord äro hämtade ur ett brev till ärkebiskopen, skrivet från
Salsta den 8 juli.2 Han klagar häri över fientligt hot från
riksföreståndarens svenner och hänskjuter till rådet att döma mellan honom och
herr Svante. Ärkebiskop Jakob tog sig omedelbart an saken och
förfrågade sig hos herr Svante, om denne ville gå med härpå. Han
synes därvid även ha vädjat till herr Svante att lämna Sten
Kristierns-son Vendels s:n i förläning, vilket varit ett tvisteämne dem emellan.
Riksföreståndaren svarade dock, att han ansåg saken avgjord genom
den vid rådsmötet i Stockholm träffade förlikningen, och att han
tänkte hålla sig till den och ej ville ge vika beträffande Vendel.
Herr Svante citerade med misshag ett uttryck i ärkebiskopens
skrivelse, »ath gör iach noget in oppaa her sten cristiersson ther med
skall iach förtörnæ eder nåde och alth raadith saa vell som honum
& c.» Det förklarade herr Svante vara detsamma som att göra
gemensam sak med Sten Kristiernsson mot honom och i strid med
Stockholmsöverenskommelsen. Han hade ej väntat sig detta men
tillskrev det den lögnaktiga framställning av händelserna, som Sten
Kristiernsson givit i sitt brev till ärkebiskopen.
Ett speciellt intresse tilldrager sig härvid frågan om dråpet på
ärkebiskopens systerson Johan Nilsson.1 Sten Kristiernsson uppger,
1 Se s. 24 ff.
2 HSH XIX, s. 170 ff.
3 HSH XIX, s. 173—176.
4 Jfr Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan 1470—1497, s. 5.
Där lämnade personuppgifter kunna kompletteras genom en urkund från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
