Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 8. Omsvängning i det politiska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
GÖSTA KELLERMAN
att riksföreståndaren måst framföra ursäkt å sin husfrus vägnar för
Johan Nilssons död. Herr Svante åter påstår, att herr Sten härvid
far med lögn (»lyffwer thet han skall aldrigh kwnnæ bewisa»), och
framhåller, att han erbjudit sig att stå lagligen till svars för sig och
sin husfru och att tiU borgensmän ställa upp »thæ mestæ och bæsthæ
riddare och swena», vilket vill säga att de skulle kunna svära sig fria.
Påstående står sålunda här mot påstående Vad Jakob Ulvsson själv
haft för mening i frågan är icke känt. Har han håUit
riksföreståndaren eller fru Mätta för skyldig till dråpet på systersonen, måste det
ju ha avsevärt försämrat det redan förut spända förhållandet dem
emellan.1
Samtidigt har ett annat irritationsmoment uppkommit mellan
Jakob Ulvsson och herr Svante. Det har gällt bestraffningen av två
präster i herr Svantes tjänst, Mårten Jönsson (Lindorm) och Anders
Jönsson. De hade vid herremötet i Stockholm anklagats för
ärkebiskopen av borgmästare och råd i Stockholm2 i riksrådets närvaro,
varvid det enligt Jakob Ulvssons utsago sagts »mykit sälsynt om
them thet wij ekke wele gerne haffue openbart». Ärkebiskopen hade
även fått uppbära förebråelser för att sådant hade kunnat tolereras.
Uppenbarligen har det varit fråga om ganska komprometterande
saker, och de anklagade synas också omedelbart ha bannlysts. Att
icke anklagelsen framkommit förr, torde ha berott på att först nu
kritiken blivit fri eller i varje fall ett ingripande tänkbart. Den 22
juli ha de anklagade klerkerna rannsakats i Uppsala inför
ärkebiskopen, biskop Matts och några medlemmar av Uppsala
domkapitel. Därvid lät ärkebiskopen upphäva bannlysningen, tydligen
av hänsyn till herr Svante och väl först efter vederbörlig avlös-
16 juli 1511 (perg. orig. i RA), vari ärkebiskop Jakob jämte väpnaren Påvel
Kyle i Nora för välborne svennen Johan Nilsson i Norhammer ger Sko kloster
godset Knöfflinge i Frösunda s:n, med samtycke av hans mor Magdalena
Björnsdotter, dock med förbehåll att Johans syster fru Anna Nilsdotter under sin
livstid skulle uppbära räntan från godset.
1 I Stockholms stads tankebok är upptecknat under den 21 juni 1511, att
Svante Nilsson då lyst fru Mättas tjänare Daniel fredlös över hela riket för
dråpet på friborne svennen Johan Eriksson, vilket dråp i oträngt mål ägt rum
på Gråmunkabron nattetid under herredagen och rådets samkväm. Likaså
lystes alla de fredlösa, som voro med honom »j fflok och ffarnøthe», då dråpet
gjordes. STb XV, s. 197 f.
2 Talan uppges ha förts av borgmästaren Anders Svensson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
