- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettionionde årgången, 1939 /
114

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Bj. Beckman, Dödsdag och anniversariedag i Norden med särskild hänsyn till Uppsalakalendariet 1344

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

BJ. BECKMAN

efterlevande i ständigt stigande omfattning, och testatorernas
fantasi får allt friare tyglar, både när det gäller antalet mässor (ända
till en om dagen!) och när det gäller de ceremonier (klockringning,
sång, brännande av vaxljus, processioner, penningutdelning eller
festmåltider), som skulle vara förenade med minnesmässan. Redan
dessa överdrifter skulle säkerligen ha lett till institutionens
upplösning, då det i längden ej blev möjligt för kyrkor och kloster att
prestera allt vad de genom testamentets godkännande åtagit sig.
När dessutom hundraårskrigets förödelse bragte anarki över hela
landet, hade man på 1400-talet ingenting annat att göra än att
hänsynslöst sammanslå anniversarierna, och man gick därvid så
radikalt till väga, att icke ens Karl den vises minne skonades. En sådan
sammanslagning eller åtminstone förflyttning av anniversarier hade
emellertid redan förut ägt rum, ty då årsmässor icke kunde firas på
söndagar eller större helgdagar, återstod det av kyrkoåret endast
omkring 260 dagar, som kunde utnyttjas, och på dessa fick
anniversarierna pressas in, så att präster och altaren räckte till.1

På sina håll hade man dock redan långt tidigare börjat reagera
mot anniversarieinstitutionens urartning. Cistercienserorden fattade
under 1200-talet flera beslut om att nya anniversarier endast fick
beviljas av generalkapitlet, en förordning, som dock ofta överträddes.
I Clairvaux stiftades det emellertid mellan åren 1152 och 1237 endast
17 anniversarier. Riddarordnar och tiggarmunkar befattade sig i
princip icke med firandet av årsbegängelser. Dock förekom inom
dominikanerprovinsen Toulouse år 1331 ett trettiotal dylika mässor
(19 för ännu levande, 9 för döda).2

Anniversarieinstitutionens oerhörda ansvällning gjorde det snart
nog nödvändigt att upprätta särskilda förteckningar över de
personer, som skulle ihågkommas. Olika slag av nekrologier hade
förekommit allt ifrån kyrkans äldsta tider, men först på 700-talet får
de en mera självständig utveckling och ordnas efter dödsdagen.
Ur dessa äldre nekrologier utvecklas efter hand, särskilt fr. o. m.
1100-talet, anniversaricboken, vilken även den i regel har
kalen-darieform. Den brukar upptaga dödsdagen, dödsåret och de
testa-mentariska bestämmelser, som låg till grund för anniversariefirandet:

1 Molinier, a. a., ss. 105 ff., 124, 125, 133 ff., 143. Obs. t. ex. Jean de
Berrys anniversarier (28 st.), ib. s. 62. Han dog 1416.

- Molinier, a. a., s. 128, 129, 131 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1939/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free