Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Bj. Beckman, Dödsdag och anniversariedag i Norden med särskild hänsyn till Uppsalakalendariet 1344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I20 BJ. BECKMAN
av betydelse icke minst för Sverige, där förmodligen liknande
bestämmelser gällde.1
Det första bevarade danska testamente, som föreskriver firande
av testators anniversarium, är ärkedjäknen Erlands av den 21 okt.
1269, och för den följande tiden får vi ett ganska rikhaltigt material
för att bedöma rådande praxis i Danmark. En översikt därav ger
följande vid handen: genomgående betraktas saken som självklar,
testator anvisar blott medel till mässor, t. ex. »in die anniversarii
mei» e. dyl. Emellanåt anges det i testamentet eller i
anniversarie-boken, att årsmässan skall firas och verkligen firats på
vederbörandes dödsdag, så domprosten Andreas 1303: »in die anniversario
obitus mei», kaniken Olof 1318 och kaniken Nils Bunkeflo 1346
båda med nästan samma ordalag (bestämmelsen hos Bunkeflo gäller
dock endast Malmö). För fjortonhundratalet kan det vara nog
att anföra, att drottning Margareta 1412 anvisade medel för en
års-mässa över Abraham Brodersson »vpa then dagh, som han döthe»
utöver den mässa, han själv tidigare stiftat åt sig, och att konung
Kristoffer 1448 begärde, att hans årtid skulle firas »upa then dagh
eller annan ther næst, som wy aff thette werden gaa».2
Att dödsdagen ansågs vara den rätta anniversariedagen, framgår
också därav, att om någon stiftat mässor för sin själ under livstiden,
flyttades dessa ibland efter hans död till årsdagen av hans frånfälle
eller dess grannskap. En sådan flyttning av anniversariet kunde ju,
som tidigare nämnts, också ske, om det hotade att kollidera med
någon stor högtidsdag, och det är tydligen detta, som föranleder
formuleringen i konung Kristoffers testamente härovan. Ett annat
exempel är biskop Jakob av Ribe, som dog kyndelsmässodagen
1345 men anhöll, att hans årsmässa skulle firas dagen före. En
avvikelse av en eller annan dag är f. ö. i Liber daticus lundensis recentior
ganska vanlig; jag har noterat ett tiotal fall från 1305 till 1352, där
sådant kan konstateras, och det torde här lika litet som i Frankrike
vara nödvändigt, att alltid räkna med slarv vid införningen. Längre
avvikelser förekommer f. ö. också: så firades ärkebiskop Karls
anniversarium åtta dagar efter hans död. Han dog 1334. Ärkebiskop
Jakob dog den 23 jan. 1361, men hans anniversarium upptas under
den 29 jan. Konung Kristoffer II (död 1332) upptages med anni-
1 Otto, a. a., ss. 10 f., 18, 21, 28 f.
2 Erslev, n:o 8, 92, DS II: 380, III: 381, V: 612, SD 2 II: 466.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
