Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Bj. Beckman, Dödsdag och anniversariedag i Norden med särskild hänsyn till Uppsalakalendariet 1344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I20
BJ. BECKMAN
Ängel en prebenda 1291, och det förordnades om anniversarier för
honom och hans arvingar, men abbedissan gjorde svårigheter, och
prebendan överflyttades då till Uppsala domkyrka. En gemensam
årsmässa känner vi från dominikanerklostret i Sigtuna 1321. Den
skulle firas över en man och hans båda hustrur första lediga dag
efter Petrus Martyren (29 april). Ehuru brevet är utfärdat samma
dag, torde det här icke vara fråga om dödsdagen.1
I själva Uppsala torde saken liksom på andra håll ha ansetts
självklar, varför materialet här är tämligen litet givande.
Fullständigt ensam står prosten Ingemund i Bollnäs, som 1312 förordnar om
penningutdelning »in anniversario sepulture mee». Viktigare är det
då, att ärkebiskop Hemming — densamme, som lät upplägga 1344
års kalendarium — år 1345 ordnar med mässor för Olof i Nortatuna.
Så länge Olof lever, skall mässa för honom hållas den dag han önskar,
»post eius vero mortem in die obitus sui vigilias, in crastino vero
missam». Även i fortsättningen förekom det ofta, att ärkebiskopen
— liksom även biskoparna i andra stift — fick i uppdrag att ordna
med själamässorna, och utvecklingen gick mot stora gemensamma
anniversarier för testator och hans anhöriga på fixerade dagar. I
diplomatariet framträder sådana mässor tidigast 1346 (Bondkyrkan)
och 1357 (Domkyrkan).2
Ytterligare något ljus kastas över anniversarieinstitutionen i
Sverige, om vi beaktar de synonymer, som i fornsvenskan
förekommer till anniversarium. Det gäller därvid ej så mycket »arti]D» och
»arsmot», vilka Söderwall översätter med »årsdag efter någons död,
själamässor, som denna dag hållas för den döde, på bestämd tid
varje år med själamässor firad högtid», men snarare ordet »ærwi»,
även kallat »ærvisöl». Sistnämnda uttryck förekommer redan i
äldre västgötalagen, som dock ej ger något klart besked oin när det
firades. I Karl Estridssons testamente av 23 april 1286 och i ett
latinskt referat av Täljestadgan den 17 juli 1345 användes det dock
uttryckligen som likbetydande med anniversarium, och i Magnus
Erikssons stadslag omtalas »ærfuisöll, som kallas aars moot».3
Vanligare blir ordet i Svenskt diplomatarium från år 1400. 1 juli
1402 dömes en Lars Jönsson, som dräpt Peder Kylve, att både inne-
1 DS II: 125, 213, 252, 348, III: 506.
2 DS III: 65, V: 318, 392, 572.
3 DS II: 6, V: 481, VGL I Md 13: 1, II Dr 27, MEStL G VII: 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
