Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jan Liedgren, Tillkomsten av drottning Christinas privilegier för prästeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 JAN LIEDGREN
Episkopatets vilja till moderation behagade icke det lägre
prästerskapet, som misstänkte sina överordnade för adelsvänliga tänkesätt.
Under ledning av Joannes Elai Terserus, som nu var teologie
professor i Uppsala och ståndets främste man nedom biskopskollegiet,
sammansvor sig »gemene prästerskapet» den 9 juli under tysthetsed
för att tillvarataga sina intressen.1 Prästerna höllo i fortsättningen
flera sammankomster, vid vilka biskoparna ej fingo deltaga. Redan
första dagen uppsattes en skrivelse till biskopskollegiet, som
uppmanades taga innehållet i synnerligt övervägande och bringa det
till drottningens kännedom.2
Den viktigaste punkten i denna skrift fordrade, att biskoparna
före kröningen skulle förmå drottningen att upphöra med skingringen
av kronans fasta inkomster och att helt ändra sin ekonomiska
politik. Biskoparna, som ju enligt 1647 års privilegier § 9 och speciella
donationer åtnjöto adliga privilegier på de gods de innehade eller
ägde, kunde annars misstänkas för bristande solidaritet med sina
fattiga underordnade och »de andre nedrige förtryckte ständerne»
och för att mera vilja hålla sig till det adliga än till det andliga
ståndet. Prästernas girighet hade blivit en visa både hos bönderna, som
klagade över obilliga krav på likstol och, ej minst i huvudstaden,
på skriftepenningar, så att folket hindrades från sakramentens bruk,
och hos adeln, som talade om oandliga präster, som slogo under sig
gods och gårdar och drevo omfattande lånerörelse. Slika
beskyllningar föranledde nu gemena prästerskapet att kräva, att »sådana
handelsmän» borde befrias från sitt prästkall, så att de helt kunde
övergå »till köpmansståndet eller om dem behagar till adelsståndet».
är nämnda dagbok. Förf., som var kyrkoherde i Vadsbo h:d, är emellertid ej
alldeles pålitlig i sina referat; jfr Lövgren, a. a., s. 126.
1 »Prästerskapsens obligation sins emellan» i original i Prästeståndets
protokoll, RA. Se för det följande Lövgren, a. a., s. 85 ff., Holm, a. a., s. 271 ff.
2 Skrivelsen har hittills endast varit känd genom referat i Jonas Petris
dagbok, HSH XXII, s. 70 f. Den finnes emellertid i en avskriftsvit från 1660—
70-talen i B 329, fol. 107—10g, UUB, och är numera tryckt i KÅ 1938, s. 241—
244. Sviten innehåller även »Ab exemplo regii status» (HSH XXII, s. 278 ff.),
»Castigationes in privilegia nobilium» (HSH XXII, s. 294 ff.), de ofrälse ståndens
protestation 1650 (S. Loenbom, Handlingar till konung Carl XI:tes historia,
10, 1769, s. 70 ff., något olika i separateditionen 1771, Setterwall-Ågren
nr 1796) samt den bekanta »Samtahl emellan Junker Pehr . . . 1650» m. m.
Avskrivaren av B 329 liksom av B 124 var Olaus Lijhnman, landssekreterare i
Linköping och sedan häradshövding i Tjust, d. 1692.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
