Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jan Liedgren, Tillkomsten av drottning Christinas privilegier för prästeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING CHRISTINAS PRIVILEGIER FÖR PRÄSTESTÅNDET I47
skingrade gods och räntor, och ärendet togs upp vid riksdagen 1655.
Adeln, som drabbades hårdast av indragningen, ville utsträcka denna
även till de donationer o. d., som tillfallit präste- och borgarstånden.
Striden gällde bl. a. den principiella frågan, om ofrälse man skulle
kunna få njuta frälsefrihet.1 Frågan, som väckts inom rådskretsen
av rikskanslern Erik Oxenstierna2, framställdes av några riksråd vid
en konferens den 17 maj 1655 med ett utskott av prästerskapet3.
Ett skriftligt svar å samtliga biskopars vägnar uppsattes av
ärkebiskop Lenaeus4, som underströk, att konungen fortfarande
borde ha möjligheter att belöna meriterade personer och främst
dem, som genom lärdom och fredliga värv gjort sig förtjänta därav.
De små donationer av olika slag, som tilldelats kyrkans män, voro
endast en rimlig vedergällning för deras viktiga arbete. För övrigt
vore frälsefriheten enligt landslagen icke beroende av förfäders ära
utan av egen skicklighet och fullgjord rusttjänstplikt. Donationerna
grundade sig på särskilda kungliga brev och ej på adelskapet som
sådant. Adelsbrev utdelades f. ö. alltjämt i stor mängd utan hänsyn
till börd och hade säkerligen under Christinas tid kunnat utverkas
även av män ur »läreståndet», om de så önskat.
Lenaeus’ skrift var visserligen ën politisk vederläggning av adelns
åskådning, men den tog huvudsakligen biskoparnas intressen i
försvar. Den omarbetades därför av biskop Laurelius5, som i förkortad
form bibehöll den principiella motiveringen men kraftigare
betonade, att det ej heller för präster fanns annan möjlighet till
ekonomisk trygghet för framtiden än att skaffa jordagods. Å
prästerskapets och i synnerhet episkopatets vägnar begärde han därför, att
konungen ej blott måtte bibehålla utan förbättra §§ 10—12 i ståndets
privilegier (motsv. §§7—9 1647).
Sin principiella syn på saken utvecklade prästerna även i det
svar i reduktionsfrågan, vilket undertecknades av ärkebiskopen och
överlämnades till konungen 14 juni 1655.6 I resolutionen på präste-
1 Jfr Clason a. a. s. 191 f. 205 f. och för senare tid W. Enblom,
Privilegiestriderna vid frihetstidens början, 1925, s. 15 ff., 30 ff.
2 SRP 1655 25 april (s. 155 f., jfr s. 138).
3 Rådsprotokollet nämner intet härom.
1 Original i Laurelii samlingar, K 70: 139, UUB.
5 Egenhändigt skriven av Laurelius men utan hans namn, N 805, UUB.
0 Riksdagsacta 1655, RA. Referat i N. M. Börjesson, Riksdagen i
Stockholm 1655, 1891, s. 54 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
