Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Holger Nilsson (†) och Nils Söderlind, Fredric Thingvall och Norrlandsläseriets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
250 meddelanden och aktstycken
påyrkande af lefvernets helgelse? Herr Rectorn medger, att Sal.
Prosten Grubb warit en ostraffelig Lärare: Huru kunde han då midt
i Christenheten anklagas och förföljas? Om Herr Rectorn af, kanske,
-—• som jag wid en annan undersökning skall bewisa —
fiendteli-gen sinnade wittnen, dömer, att här kunde finnas — NB hos mine
Anhängare — en lösaktig tro; så må han det. Herren dömer
annorlunda. Opartiske människor döma äfwen helt annorlunda, än
Herr Rectorn.
Att jag förewitt andra, det kännes jag icke wid. Herr Rectorn
wet, att en oskyldig ingen ting tar åt sig; men wäl i nödfall, och
när saken är af sådan wigt, att den angår Herrans ära, förswarar
sig med grund och sanning. Så har jag gjordt, och ho stöter sig
derpå?
Har någon i min så kallade Schola lärdt, att på andras
bekostnad upphöja sitt företräde; bewise Herr Rectorn det.
Att kyrkolagen förbinder oss till en Catechetisk underwisning,
det wet jag, och har icke försummat det. Men om kyrkolagen
förbjuder en Präst, att i otid nyttja andeliga Betraktelser, som
öfwer-ensstämmer med Guds heliga Ord, det har jag mig icke bekant.
Jag har trodt, att den Helige Ande är gifwen dem trognom till ett
Insegel på deras nådastånd; men icke någon Bönestund, ja, ingen
nåderörelse. Jag tror äfwen, att samme Ande ensammen uttyder de
dyra Ewangelii Sanningar för människornas hjertan. Herr Rectorn,
så framt han icke endast will tro andras lögnaktiga föregifwande —
hwilket för en Herrans Tjänare omöjeligt wara kan -— lefwer ännu
i största okunnighet om deras lefwande upplysning, tro och rätta
wandel, som han behagar kalla mina Anhängare och lösaktige
människor. Herr Rectorns mening är icke, att de skola wara hundar,
fast han talar om deras nyfikna löpskhet.
Uti det stycket, där Herr Rectorn talar om öronbikt, med mera,
finnes ingen riktig deduction. Nog af, jag ser ändamålet, att jag
skolat kastat ifrån mig en skenbar Zinzendorffiansk skugga, emedan
här nyttjas öronbikt, språk-Lotteri, Zions Sånger, och emedan jag
inbillar mig kunna urskilja trogna och skrymtare, samt idkeligen
upprepat de orden: Marter, Blod och Lam. Gud dömer öfwer den
nyttjade så kallade öronbikten, och Herr Rectorn, som icke wet,
huru därmed tillgått, och huru det tillgår, när bekymrade Själar
fråga sig om efter tröst och en underwisning, den de för sin Själ
besynnerligen tarfwa, håller sig här litet tillbaka med sina förhastade
omdömen. Af Språklotteriet, hwaröfwer jag inför den Wällofl.
HäradsRätten tydeligen förklarat mig, gjöre Herr Rectorn ej någon
falsk slutsatts till någon ZinZendorffiansk skugga, och gjöre icke
heller någon inbillad skugga till någon kropp. Jag frågar i
ödmjukhet, hwarföre Herr Rectorn intet förr underrättat mig om, det man
ej har lof, att så ofta nyttja Zions Sånger?
Hwarifrån man taget den underliga beskyllningen om ett NB
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
