Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sture Kristofersson, Psalmboksförslagen av år 1765—67 och 1793 (Fil. d:r Bror Olsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
Lunds universitet ventilerade doktorsavhandling kan man nu i detalj
följa hela denna process tack vare ett av förf. utnyttjat rikt men
hittills föga använt och av honom många gånger med överlägset
skarpsinne behandlat handskriftligt material. På det hela taget torde föga
vara att tillägga eller ändra i den bild, Kristofersson givit av
händelseförloppet, och randanmärkningarna i kanten gälla endast mindre
väsentliga punkter.
Redan under 1700-talets förra hälft satte kritiken in mot 1695 års
psalmbok. Kritiken riktar sig dels mot gamla psalmbokens’ yttre form
— språket, poesien, typografien — men också mot själva innehållet,
såsom förf. riktigt konstaterar, i det utrymme för lekmannakretsarnas
andliga sång och en anpassning efter upplysningen kräves. I alla
avseenden tillmötesgick man i förslaget denna kritik, på några punkter t. o. m.
i en sådan omfattning, att det onekligen bidrog till att 1765—67 års
förslag fälldes av opinionen. Vid riksdagsbehandlingen förefaller andra
motiv ha spelat in, varom några ord i det följande.
En redogörelse för den kritik, som i språkligt-metriskt hänseende
riktades mot 1695 års psalmbok, förutsätter betydande filologiska
kunskaper och beläsenhet i 1700-talets litteratur, och det är därför kanske
icke så mycket att säga om att en avhandling, som närmast syftar till
en teologisk-kyrkohistorisk analys, icke alldeles går fri från anmärkningar
på denna punkt. Jag skall här nöja mig med några fall, där man önskat
en större precision. På tal om Sven Hofs kritik anför förf., att denne
också pekat bl. a. på dialektorden »opp» och »gack» (s. 26), efter
Münchenberg anför han som exempel på ord, som fått accent på ultima i
st. f. paenultima »achtå», dyrbårt», »förkunnas» eller tvärtom
»allé-städs» — det sista exemplet förutsätter att ordet uttalats »allestads»,
vilket icke kan ha varit fallet (s. 35). En orimlighet innehåller
redogörelsen (s. 36) för Hofs kritik, där det heter »2:0) äro för rimmens och
versernas skull orden ofta stympade ... a) genom tillsatser i slutet».
Någon gång uttrycker sig förf. kanske en smula alltför kategoriskt:
omdömet om Spegel (s. 28), att han »ej var poet av naturen» passar
knappast in på författaren till parafrasen till Klagovisornas tredje
kapitel »O, hur ljuvligt är då draga oket i sin ungdoms tid, lida Herrans
näpst och aga, vänta han skall varda blid», och »lätthanterlig» är kanske
icke rätta adjektivet till knitteln (s. 30). När förf. talar om en
»regellös barbarisk vers» på 1600-talet (s. 31), förefaller det som om han sett
saken alltför mycket från vår synpunkt: man hade ju faktiskt sina
regler, fastän dessa voro andra än våra. Till dessa detaljanmärkningar kan
fogas den, att uppgiften om en upplaga av Kingos Sjungechor
tillsammans med Columbus Odae sveticae 1693 verkligen finnes i Beckman,
»Den nya swenska psalmboken» (s. 1005). Förf. har endast observerat
det senare stället hos Beckman (s. 1013; jfr förf. s. 130). I allmänhet
äro förf:s uppgifter mycket korrekta: ett förargligt tryck- eller
skrivfel har insmugit sig s. 77 f., där det talas om assessorn i Bergskollegium
Ol. Collring; han hette Colling.
20 — 38858. Kyrkohist. Årsskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
