Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sture Kristofersson, Psalmboksförslagen av år 1765—67 och 1793 (Fil. d:r Bror Olsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
tek) med några temperamentsfulla noter kommenterat handlingarna,
t. ex. på tal i detta sammanhang om 1769/70 års riksdag om denna
tillagt, »som var en förbannad nattmösse-riksdag och gemen riksdag».
Det är tydligt, att åtminstone samtida hattar gåvo mösspartiet skulden
för psalmboksfrågans fall.
Hur svårutredd psalmboksfrågan i själva verket är på grund av dess
sammankoppling med politiken skall visas med ett exempel, där
näringspolitiska motiv, så vitt jag uppfattat saken rätt, tyckas ha spelat in.
Förf. nämner (s. 101), att Profpsalmbokens första samling 1765 icke
mottogs med entusiasm och som ett uttryck för detta anför han en
notifikation i Post- och inrikes tidningar, »det den nya Psalm-Bokens
fastställande ej kunde ännu på flere år wara til förwäntande ...»
Följer man tråden tillbaka ända till början, finner man emellertid, att
denna notis snarare vittnar om motsatsen till det förf. därur velat
utläsa. Den 16 jan. 1764 hade Boktryckaresociteten klagat över att
allmänheten genom domkapitelcirkulär och tidningsmeddelanden bibringats
den uppfattningen, att den nya psalmboken redan vore färdig, »och
det äfven trötts, att de skulle få utbyta sina i händer hafvande gamla
psalmböcker emot nya och därigenom ingen velat köpa något exemplar
af de gamla, emedan menigheten säger sig vilja afvänta den nya, att
åtminstone icke hafva dubbla utgifter». Societeten framhöll, att 60,000
à 70,000 exemplar funnos oförsålda av den gamla, och den anhölle
därför, att kanslikollegiet ville avge en förklaring till allmänheten, huru
dess förra kungörelse vore att fatta, nämligen i den riktningen, att den
nya psalmboken ännu på flera år icke kunde utkomma. Kanslikollegiet
behjärtade denna hemställan och anmodade psalmbokskommittén att
uppgiva, hur långt arbetet på den nya psalmboken fortskridit. Frågan
tas slutligen upp i borgerskapets besvär och dessa avgöras genom
resolution den 9 dec. 1766, att den notifikation, som redan gjorts i allmänna
tidningar, skulle genom en särskilt tryckt kungl, kungörelse förnyas.
Detta utslag innebär sålunda icke den ringaste kritik av kommitténs
arbete, utan avser endast att förhindra, att borgarståndet lider i sin
yrkesutövning. Jag har relaterat hela denna något omständliga
historia, icke därför att den på något sätt ändrar förf:s slutsatser, utan
endast för att visa, huru sammanvävda allehanda motiv voro och
vikten av att de hållas isär.
Förutsättningarna såväl i Sverige som i utlandet för ett fortsatt
psalmboksarbete, vilket i vårt land på allvar upptas 1779, skildras
utförligt. Uppgiften lades i sista hand på Uppsala domkapitel och kom i
detta att tyngst vila på ärkebiskop von Troils skuldror. Det drog
emellertid ut på tiden: vid 1789 års riksdag togs frågan upp i
prästeståndet, men de från domkapitlen inkomna eller inkrävda förslagen
fingo vila. Tack vare främst von Troils energi blev emellertid det
slutgiltiga förslaget, som avsett var, färdigt till Uppsala mötes
200-årsju-bileum, mottogs emellertid med kallsinnighet, och den manstarka
kommitté, som tillsattes den 7 okt. 1793 för en slutredaktion, kom aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
