Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 1. Striden om riksföreståndareskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
avgörande gemensamt riksrådsmöte i Köpenhamn midsommaren
1513. Antingen skulle därvid kung Hans eller hans son antagas till
svensk konung eller också skulle en årlig tributsumma fastställas.
Det svenska riksrådet hade visserligen genom sitt fullmaktsbrev
förpliktat sig att iakttaga vad än dess ombud överenskommo med
danskarna, men därmed var saken ännu långt ifrån i hamn. Det
kunde anses säkert, att Sten Sture och hans anhängare skulle söka
riva upp den träffade överenskommelsen.
För att trygga freden med Danmark och rikets aristokratiska
rådsförfattning, något som förvisso var ett än mer vitalt motiv,
sammanslöto sig därför riksrådets flertal till ett edsvuret förbund i
Stockholm i slutet av juni. Som utfärdare för huvuddokumentet av
den 30 juni stå sju kyrkomän och fjorton världsliga rådsherrar.
Härtill ha en vecka senare (d. 8 juli) ytterligare två kyrkomän och fem
världsliga rådsherrar anslutit sig.1 Så gott som hela riksrådet har
alltså tagit del i konfederationen. Syftet är tydligt och skarpt
formulerat: 1) Freden skulle ej längre få fördröjas på grund av
egennyttiga hänsyn, oförnuft och genstörtighet, och ingångna
överenskommelser skulle ej längre få svikas, riket till försmädelse, skada
och fördärv. De förbundna rådsherrarna lovade därför i den heliga
trefaldighets namn att hålla den i Malmö slutna traktaten samt
med liv och makt lämna sin hjälp till att den skulle bli hållen. 2) Ville
någon undantränga rikets råd från dess urgamla befogenheter att
regera landet (»at skicka Styrilse och Regement i Rikit, som them
tyckes best och nyttugest wara epter tidzens läglighet»)2, i synnerhet
då det ej funnes någon krönt och smord konung i landet, lovade man
att avvärja och motarbeta sådana försök med liv och makt. Skulle
någon av de förbundna utsättas för övervåld, så skulle de andra
komma honom till hjälp, om det ock skulle gälla livet. En reservation
gjordes dock för kyrkomännens särskilda ämbetsställning, tydligen
med hänsyn till den kanoniska lagens föreskrifter (»dogh ware
Andelige Personers staat och Presteembete oförkrenct»).
1 Hadorph, Twå gambla Swenska Rijm-Krönikor II, s. 424 ff. — De
deltagande kyrkomännen voro ärkebiskop Jakob, biskoparna Vincent, Matts och
Otte, domprosterna Kristofer och Hans Brask, ärkedjäknen Örjan Nilsson samt
(d. 8 juli) biskoparna Ingemar och Arvid. Samtliga kyrkomän utom Gadh har
sålunda deltagit.
2 Uttryckssättet torde åsyfta icke blott det förestående
riksföreståndarevalet utan överhuvud rikets styrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
