Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 2. De politiska förhållandena intill kung Hans’ död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
vädjar kraftigt till Sten Sture att fria honom från dem, särskilt som
de egentligen drabbade herr Svante och icke honom själv. Ty de
ärkebiskopliga svennerna hade icke kommit tillstädes förr än herr
Svante med sina förbundna hunnit till Norrmalm, varför de icke ens
deltagit i striden vid Rotebro. Och de bönder, som hade blivit
tillfångatagna efter belägringens upphävande, försäkrade Jakob Ulvsson
sig ha behandlat väl; han hade t. o. m. för egna pengar utlöst dem
från ryttarna.1 Till slut framhöll han, att det varit uteslutande för
herr Stens egen fars skull som han då blivit utsatt för sådan fördärvlig
skada.2
Medan ärkebiskop Jakob i den ekonomiska frågan uppträtt ytterst
hovsamt och hemställt till herr Sten att föreslå åtgärdei3, har biskop
Matts i ett samtidigt brev till riksföreståndaren i samma ärende för
sin del tagit i ganska kraftigt och manat herr Sten att se till, att hans
löfteskrav verkligen bleve hållet.4 Det är den ärekäre aristokraten
som här talar: Matts Gregersson betraktar det som en skandal och
en kränkning, att bönder på det viset finge behandla rikets infödda
herrar: »thet ware eth onth epterdøme och jemerlig obestånds
be-gyndelse at thet i eder tijd skee skulde».
Även på annat sätt korsades rådets myndighet. Under sitt
Finlandsbesök hösten 1512 lyckades Sten Sture hindra Nils Bosson att i
enlighet med rådets brev komma i besittning av Viborgs och
Olofsborgs län. Erik Turessons änka förmåddes medelst en riklig ersättning
att överlämna slotten till sin måg, Tönne Eriksson, vilken var Sten
Stures anhängare.5 —• Sten Sture synes för att stärka sin ställning
i Finland ha lagt an på att vinna Åbobiskopen för sig. Så har han
(i början av år 1513) givit denne en socken i förläning. Riddaren Åke
Örjansson ansåg sig också kunna garantera, att herr Sten i biskop
1 »ther är marg god man liffuendes som tiente eder fader then tiid han oc
wii wore bestallede pa Stäkit the wethe wäl hwrw thet hade siig medh thet
slaghit widh Rothebro oc at wij fore wäl medh the bønder som gripne wore
tha bestalningen war forlossen oc løste them før ware egne peninge aff the
Rytters».
2 »ty then skade oc førderff wij tha finge . . . niute wij eder fader aat oc
hade thet ecke eller sket (!)».
3 »Tektes eder biwde oss til eder wilie ther wtinnen ther wij gerne rette
■oss epter ...»
4 Pp. brev i RA, Strängnäs 1512 21/8 (Sturearkivet nr 1252).
5 Se härom Carlsson, Hemming Gadh, s. 252 ff., och Scandia 1929, s. 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
