Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 4. Kung Hans’ död. Fredsmötet i Köpenhamn sommaren 1513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
nu i några bevarade brev ger herr Sten vittna också på sitt sätt härom.
I ett brev från Arnö den 8 juni varnar Jakob Ulvsson honom sålunda
för förräderi från holländarna på Kalmar och Borgholms slott, varom
han blivit varskodd från Lübeck.1 Jakob Ulvsson ber herr Sten
sända över »kirkeherren» (väl = Peder Jakobsson), Jon Jönsson eller
någon annan för att erhålla närmare besked. I synnerhet är
emellertid brevet av den 24 juni till herr Sten och de i Stockholm befintliga
rådsherrarna av intresse.2 Det gäller förhällandet till holländarna och
förhandlingarna med Ryssland. Jakob Ulvsson uppmanar herr Sten
och rådet att tillsäga de svenska rådsherrarna i Danmark att
inleda förhandlingar med de holländska sändebud, som han
förmodar skola komma till Köpenhamnsmötet, och tillförsäkra dem fri
sjöfart på Sverige i enlighet med deras gamla privilegiebrev. Eljest
skulle svenskarna troligen förutom Danmark och tyska städer även
få holländarna på halsen, vilka som fiender kunde vålla Västergötland
och Lödöse stor skada. Det vore även ett ekonomiskt intresse för
Sverige att låta holländarna konkurrera med hansan. Så väl
import-som exportvaror hade blivit oskäligt dyra genom Lübecks monopol:
lejdskt kläde, som i Lübeck kostade 19 mark, betingade i Sverige
28 mark, och koppar kostade 2 inark mer i Stockholm än i Lübeck.
Beträffande de svensk-ryska förhandlingarna meddelar Jakob
Ulvsson som sin åsikt, att de ryska sändebuden icke skulle komma
till Stockholm, förrän de fått tidender från Köpenhamnsmötet.
Danmarks diplomatiska ombud mäster David hade nämligen på
återväg från Ryssland för några dagar sedan anlänt till Gotland och
omedelbart begivit sig till Köpenhamn. Jakob Ulvsson menar
tydligen, att man måste räkna med att danskar och ryssar uppehölle
kontakt med varandra. Han tillråder också, att man skulle visa
ryssarna den uppmärksamheten att låta de svenska
Köpenhamnsdelegaterna vara närvarande även vid överenskommelsen med dem
(»swa at ingen kan sägie the bliffua j then motte föraktede»).3 Brevet
1 BSH V, s. 531.
2 Grönblad, a. a. I, s. 595 f.
3 I de tidigare förhandlingarna, för vilka Nils Eskilsson varit ledare, ha
två klerker deltagit från svensk sida, nämligen Åbokaniken Arvid Lille och
kyrkoherren i Pernå, herr Bertil (Grönblad, a. a. I, s. 571 ff.). Herr Bertil
synes ha varit hemmastadd i ryska språket, enär han med egen hand skrivit
det i Novgorod den 9 maj av svenskarna avgivna, på ryska språket avfattade
fredsdokumentet [ST III, s. 578 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
