Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
Till de misstänkta hörde också Bengt Laurensson på Frötuna,
vilken tidigare tjänat herr Stens sak. Han har nu tagit sin tillflykt
till Stäket, något som naturligtvis gjorde honom än mer misstänkt.
Efter att ha blivit ombedd flera gånger har Jakob Ulvsson till slut
förmåtts att söka göra ett inskridande till hans förmån hos
riksföreståndaren.1 Om Jakob Ulvsson också fann det föga lönt, så ville
han sannolikt icke undandraga sig sin kristliga plikt att vara
böneman. Bengt Laurensson ber om lejd, förklarade han för herr Sten,
och vill gärna stå till svars gentemot dem som ha någon anklagelse
mot honom. Visserligen hade han fått lejd en gång tidigare, men den
hade varit för kortvarig och det sades, att man aktade på lämpligt
tillfälle att slå ihjäl honom. Att han flytt till Stäket och icke »tagit
skogen för sig» som Peder Ragvaldsson ansåg Jakob Ulvsson vara
vist handlat. Ty det vore snöpligt, om det icke funnes någon som
ville bereda en god man tillfälle till förlikning samt under tiden ge
honom hans uppehälle, »och iw hälst tolken man han är». Hur
diametralt motsatta synpunkter Jakob Ulvsson och Sten Sture härvid
ha haft visas av biskoparna Ottes och Matts’ samtidiga varningsbrev
till Gustaf Trolle, enligt vilka Sten Sture bland annat just fann
beskyddet av Bengt Laurensson misstänkt.2 Sten Sture skall ha gjort
gällande, att Bengt Laurensson var i hans tjänst och ej behövde något
beskydd. Han var sålunda ej villig att ge honom någon lejd.3
Nya anklagelser från Sten Sture ha föranlett Jakob Ulvsson att
försvara sig, i ett av hans mest personliga brev (daterat den 17
september).4 Sten Sture hade skrivit, att om Jakob Ulvsson hade velat
riket och dess inbyggare väl, så hade han väl med goda råd kunnat
förhindra »thetta obestånd och fordärff». Häremot genmälte Jakob
Ulvsson, att han ville upplysa herr Sten om de verkliga förhållandena
i närvaro av Erik Trolle och ärkebiskop Gustaf, »och hopes at ingen
1 HSH XXIV, s. 55 f. — Brevet är utan datum men torde vara
ungefärligen samtidigt med det föregående.
2 Cod. E. 132 i UUB, fol. 183 v—184 (tr. HH 28: 2, s. 70 ff., med
åtskilliga felaktigheter; jfr Greta Wieselgren i HT 1933, s. 82 ff., och L. Weibull
i Scandia 1933, s. 125 ff.). — Biskop Otte synes även ha tillskrivit Jakob
Ulvsson och för honom framhållit vådan av att ärkebiskopen behölle kvar Bengt
Laurensson.
3 Ännu den 15 september har Bengt Laurensson från Stäket upprepat sin
begäran om lejd, för tiden till nästa herremöte (BSH V, s. 556).
4 HSH XXIV, s. 52 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
