- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtionde årgången, 1940 /
41

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKOB ULVSSON EFTER ÄMBETSAVSÄGELSEN

41

Arcimboldi lät visserligen kalla Jakob Ulvsson att närvara vid
herredagen, men Sten Sture förbjöd honom även denna gång att
infinna sig. Tvenne fogdar skola ha uppsökt honom och under
svåra hotelser meddelat honom riksföreståndarens förbud.1 Någon
rättsgrund härför kunde näppeligen förebringas.

Jakob Ulvsson nödgades sålunda att på annat sätt framföra
sitt försvar till den påvlige legaten. Till denna tidpunkt bör
nämligen den odaterade protestskrivelse dateras, som Jakob Ulvsson
avfattat med Arcimboldi som adressat.2 Till sin förra hälft utgör
skrivelsen ett försvar mot beskyllningarna för att med list ha gjort
Gustaf Trolle till sin efterträdare och för att sedan ha understött
honom och deltagit i hans förrädiska ränker. Jakob Ulvsson
framhöll häremot såsom något allmänt känt3, att han icke avgått från
sitt ämbete förr än han rådgjort med herr Sten och alla rikets
rådsherrar samt med deras samtycke överlämnat åt Uppsala domkapitel
att välja eller postulera vem de ville. Riksföreståndaren hade till
och med efter Gustaf Trolles val utfärdat ett synnerligen välvilligt
rekommendationsbrev för honom till påvestolen. Beträffande
anklagelsen, att han skulle ha hjälpt ärkebiskop Gustaf i hans onda
planer och strävat efter att införa fienderna i landet, förklarade
Jakob Ulvsson, att allt detta vore falskt. Det är allom uppenbart
(»ad oculum videri potest»), framhåller han, med vilken fredsiver han
styrt i riket och kyrkan under nära femtio år och huru han med hela
sin klokhet sökt avvärja alla misshälligheter samt också med Guds
hjälp lyckats bilägga många. Numera hade han dragit sig tillbaka
för att få lugn till själ och kropp. Han förstod sålunda ej, hur det
hade kunnat uppdiktas (»quo colore dici possit»), att han på sin
ålderdom framkallat tvedräkt eller illvilligt understött gudlösa
människor. — I fortsättningen framhåller Jakob Ulvsson, hurusom han
alltid varit beredd att stå till svars för sina handlingar men icke
fått tillfälle därtill. På många sätt hade han sökt förlika de tvistande
parterna, men förgäves. Enär alltså beskyllningarna mot honom
voro falska, inbillade eller hatfullt uppfunna, vädjade han till
Arcimboldi såsom påvens representant och förklarade sig villig att stå

1 HH 28: 2, s. 88.

2 En avskrift är bevarad i cod. E 132 i UUB (tr. HH 28: 2, varom jfr s.
34, not 2).

3 »quod notorium est et plenissime probate affidatum».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1940/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free