- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtionde årgången, 1940 /
44

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

GÖSTA KELLERMAN

liar så den 7 november kaniken Jon Eriksson inför konung Kristiern
på Stockholms slott tillsammans med ärkebiskop Gustaf och biskop
Otte krävt straff på våldsverkarna såsom kättare och
bannmänniskor.1 Jon Eriksson hade i tre år hållits fängslad i Stockholm
och har tydligen av Sten Sture hållits för att vara en av de farligaste
oppositionsmännen. Man skulle önska att kunna vinna mer klarhet
över den roll sådana underordnade kyrkomän som Uppsalakanikerna
Jon Eriksson och Jöns Laurensson ha spelat under dessa
skickelsedigra år. Måhända har Jon Eriksson låtit sig förledas att gå längre
än Jakob Ulvsson själv skulle ha velat. I vilket fall som helst ha vi
att taga tillbörlig hänsyn till Jakob Ulvssons höga ålder vid denna
tidpunkt (troligen omkring åttiofem år).

Jakob Ulvssons fångenskap varade icke länge. Den 15 juni
befinner han sig i Mariefreds kloster, som skulle bli hans sista fristad.
Säkerligen har han här blivit väl omhändertagen av munkarna, vilka
ju i honom alltid hade haft sin främste gjmnare. Fortfarande har
han kunnat vara klostret till hjälp; då det ryktades, att Kristierns
folk ämnade komma och plundra klostret, skrev han till Gustaf
Trolle och bad honom att hos kungen utverka ett skyddsbrev för
klostret.2 Han skulle hellre för egen del förlora allt, förklarade han,
förutsatt att han ägt så mycket som för några år sedan, hellre än
att något ont skulle hända klostret, i synnerhet under det han
vistades där. Någon plundring höres sedan icke av, varför det är
möjligt, att Jakob Ulvssons inskridande verkligen haft effekt.

I slutet av juli mottog Jakob Ulvsson en kallelse från Kristiern II
att infinna sig i Stockholm, sannolikt för att medverka vid
kapitulationsförhandlingarna. Jakob Ulvsson förklarade sig emellertid
urståndsatt att komma på grund av ålderdom och sjukdom.3 Redan
där han var hade han svårt att reda sig: »Jak kan ildhe beredhe mik
i hwsen, halffue werre paa markene.» Därför bad han konungen att
icke misstycka, att han ej nu kunde infinna sig. När Kristiern hade
intagit Stockholm, skulle han dock ej säga nej till konungens bud,
»sculle jak gaa paa knæn». Om staden ville dagtinga, vilket Jakob
Ulvsson fann rådligt, bad han konungen att i mildhet gå med därpå.

Jakob Ulvsson synes dock aldrig ha uppsökt konungen i Stock-

1 Hadorph, a. a., bil., s. 454.

2 BSH V, s. 637.

3 Brevet är daterat den 27 juli (tr. BSH V, s. 642).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1940/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free