Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - I. Åren 1702—1711 - 1. Uppsala domkyrkas återställelse 1702—1711. Konsthistorisk sammanfattning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
IO3
ersattes av strävmurar med upptill insvängd kontur, vilka sträckte
sig som liggande bågar upp mot överskeppsväggen. Där fingo de
i jämnhöjd med överfönstrens spets en fortsättning i till taklisten
räckande pilasterband. Stöden togo sin början, där skiljeväggarne
mellan kapellen slutade, alltså mitt på sidoskeppstaken, och vilade
där på den förhöjda muren mellan kapell och sidoskepp och vidare
på ovan de senare slagna rundbågsvalv. De nya strävorna gjorde
samma förmedlande tjänst som de forna bågarne, men de väcka
erinran om de liggande, utåt i voluter slutande strävstöden å
kupolkyrkan S:a Maria della Salute i Venedig. Även här, å detta
Longhenas verk från iöoo-talets första hälft, svinga sig dylika
stöd upp mot mellan fönstren anbragta pilasterband. I Uppsala
saknas den dekorativa voluten med dess kraftiga inrullning, men
eljes kan man tala om en likhet både i avseende på idé och form.
För Tessin var naturligtvis den nämnda barockkyrkan ett
välbekant monument. Härmed bröt emellertid en ny tids anda avgörande
in i det medeltida byggnadsverket.
Men även andra nya element kommo till i överensstämmelse
med de nu nämnda. I regeringsbreven ha vi sett, att man var
angelägen om att få »rent tak draget över hela domkyrkan utan de många
små torn och onödiga vinklar». Det var visserligen ej blott smaken
som fordrade detta, utan även kostnadsskäl. Det heter vidare längre
fram i det citerade brevet av den 24 oktober: »där tvärtom, så framt
domkyrkotaket med de många små koppartäckta torn som nu
avbrände äro, skulle på lika sätt med deras murade fötter och välvde
bågar, som till förende varit, ånyo efter den gamla strukturen
repareras och byggas, det samma skulle komma att kosta en odräglig
penning och dessutom fordra lång tid till dess fullbordan». Därmed
åsyftas närmast takryttaren och dess tegelmurade underbyggnad,
de höga spirorna på tvärskeppets strävpelare i norr och söder samt
fialspetsarne runt om hela kyrkan. Det var givet, att allt detta
skulle försvinna. I samband därmed tolererades ej längre
tvärskeppets gavlar i norr och söder med sina avlånga vitputsade
blinderingar. De ersattes med låga takfall åt nämnda väderstreck. De
mäktiga strävpelarne fick här, troligen först senare, ett lågt,
lykt-liknande krön. överallt skulle gotikens vertikala riktning brytas
och den horisontala linjen understrykas.
I följd härav blev domkyrkans tak naturligtvis lägre än det ti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
