Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - I. Åren 1702—1711 - 1. Uppsala domkyrkas återställelse 1702—1711. Konsthistorisk sammanfattning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
IO3
och ordonance hon tillförne hade, men utvärtes till bättre anseende
(kurs. av oss) och drägligare vid makt hållande något förändrad
ifrån den förra skapelsen.» Därmed åsyftas uppenbart, att hon
restaurerades enligt den tidens rådande smak. »Man levde», säger
Söderberg, (s. 228), »i barockens tidevarv, då gotiken betraktades
som en barbarisk stil.» Det gällde att i görligaste mån avlägsna
denna samtidigt med att man eftersträvade enkelhet för att minska
framtida underhållskostnad. Principerna för restaureringen och
ansvaret för det hela ha enligt vår mening icke utgått från
domkyrkorådet, som utgjorde en samling lekmän, ej heller från Buchegger,
som var den förnämsta arbetsledaren och visserligen faktiskt
utförde ritningar, utan från Nikodemus Tessin själv i hans egenskap
av överintendent för rikets offentliga byggnadsverk. Däremot låg
ledningen av företagets verkställande dels i domkyrkorådets
händer, dels hos slottsbyggmästaren Buchegger, som ansvarade för
byggnads- eller träarbetet och hos slottsmurmästaren Jonas
Nilsson, som ledde murningsarbetet.
Samtidigt med kyrkans utvändiga restaurering och ombyggnad
skedde reparationerna i dess inre och drogo för övrigt något längre
ut på tiden. Även efter den högtidliga invigningen den 7 februari
1707 voro inredningsarbetena ej avslutade. Vi nämnde nyss
tornen. I det norra av dem upphängdes åter kyrkklockorna. Dessa
voro likväl ej de gamla som smält under branden i den klockstapel
av trä, som för deras räkning uppförts på kyrkogården i nordost
och som för eldens spridning till domkyrkan blev så ödesdiger.
Man hade på 1650-talet tagit ned dem från nyssnämnda torn av
fruktan för att ringningen skadade murverket. Den hopsamlade
malmen efter de förstörda klockorna fördes under året 1707 till
Stockholm och omgöts till nya klockor av styckgjutaren Gerhard
Meyer. Under sommaren följande år upphissades de på sin plats i
tornet. Till de nya kom den 1705 inköpta s. k. Thornan, som
tillhört krigsbytet från den ett par år förut erövrade staden Thorn i
Westpreussen och till storleken är den andra i ordningen av
kyrkklockorna. De ställningar, klockstolar, som för deras räkning
uppsattes av slottsbyggmästaren Hans Möller, äro de som ännu i dag
göra tjänst och utmärka sig för en utomordentlig soliditet.
Byggmästaren O. Rosén i Uppsala, som i tjugo år haft om hand
under-hålls- och reparationsarbeten i domkyrkan, vitsordar i sin sid. 223—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
