Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - II. Åren 1712—1731. Av N. J. Söderberg - 5. Altaret och S:t Eriks skrin - 6. Polhemsuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA IO3
altarrummets golf till underkanten på midtskeppets fönster och
fyllde på bredden nära tre arkadbågar.»
S:t Eriks skrin.
På altarplanen norr om altaret har S:t Eriks skrin av ålder haft
sin plats. Om det äldsta skrinet har uppgivits, att det efter
transla-tionen från Gamla Uppsala till den under byggnad varande nya
domkyrkan i Uppsala till en början förvarades i ett särskilt kapell,
uppfört av trä inom domens murar. Det är icke närmare känt, när
skrinet från detta provisoriska träkapell flyttades till den främsta
platsen i kyrkan, till altarplanen. Vid den stora branden år 1702
hade det emellertid sin plats på altarplanen norr om altaret invid
järnstaketet mellan det därstädes uppresta pelarparet. Genom elden
blev en av konung Johan III uppförd ståtlig s. k. marmorkur, inom
vilken skrinet hade fått sin väl skyddade och prydliga plats, skadad,
»så att», som det heter i en efter branden gjord anteckning i 1693
års inventarium, »kan snart vid anröring falla sönder». I sitt
bristfälliga skick fick det stå kvar på sin nyssnämnda plats, till dess att
det Prechtska altaret med sina sidogrupper upprestes. Med anledning
härav flyttades S:t Eriks skrin till Katarina Jagellonicas kor och
omgavs där med ett s. k. »foder». De behållna järngallren, som hört
till den nämnda marmorkuren, placerades i det norra tvärskeppet.
Först den 11 januari 1762 förflyttades skrinet till den plats det sedan
fick behålla ända till den Zettervallska restaureringen.
6. Polhemsuret.
Saknaden efter domkyrkans tornur var säkerligen mycket
kännbar, och som en ringa ersättning förordnade domkapitlet den 21
maj 1702, »att den behållna klåckan på slottet kan brukas till
ringning och att gifva tecken med, intil dess Bondek:oklåckorna warda
omgjutna; hwarom anstalt ofördröjligen giöras skall». Den 2
november 1706, då den pågående »reparationen» efter 1702 års brand ej
ens var halvfärdig, resolverade kyrkorådet: »wid domkyrkian
be-höfwes ett stort uhr. Därom kunde skrifwas till Directeuren H.
Påhl-hammar med förfrågan, 1. om han wille giöra dessein om uhrwärk
til domkyrkians tjänst och heder, 2. gifwa förslag på ali bekåstnaden,
6 — 39863. Kyrkohist. Årsskrift xg40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
