- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtionde årgången, 1940 /
84

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - II. Åren 1712—1731. Av N. J. Söderberg - 6. Polhemsuret - 7. Orglar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IO

AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG

måste tidens lopp utvisas även på det norra tornet medelst tavlor,
siffror och visare. Vi återkomma därför längre fram till tornuret.

Emellertid kunde här beredas plats för några rader om huru detta
ur, som under nära två århundraden tjänstgjort som en pålitlig
tidmätare i Uppsala, fick sluta sin tillvaro därstädes.

Det var den 20/io 1888, som arkitekten Langlet erhöll
restaureringskommitténs uppdrag att inhämta upplysning från sakkunnig
person om det gamla urets beskaffenhet samt om det kunde sättas i
stånd till fortsatt begagnande. Den 23 nästföljande november
avrådde L., efter att ha rådfört sig med sakkunnig person, från att
tänka på vidare användande av det gamla tornuret, varpå från
urmakaren G. W. Linderoth i Stockholm inhämtat förslag till nya
tornur av restaureringskommittén prövades och antogs. Kontrakt
uppgjordes, leveransen fullgjordes och den 2 maj 1890 anmäldes
för kommittén, att de nya tornuren vid verkställd besiktning blivit
godkända.

Under tiden hade restaureringskommittén lyckats för 200 kr.
sälja det gamla tornuret till Nordiska Museet, vilket belopp i den
sparsamme arkitekten Langlets händer nog blev praktiskt utnyttjat
till restaureringens fullföljande. Museet lät ändå domkyrkan behålla
ett par stora förgyllda visare till minne av det gamla Polhemska
uret och dessa visare äro uppställda som på parad till icke ringa
prydnad för kyrkans samlingar.

7. Orglar.

Den orgel, som gick upp i lågor 1702, hade endast några få år
tidigare blivit fullbordad. Den hade byggts av orgbyggaren »Hans
Heinrich Chaman», med vilken domkyrkorådet (enligt protokollet
den 31 januari 1687) öppnat underhandlingar om saken och som
med år 1697 fullgjort sitt uppdrag.

Risbergs orgel. Kort tid sedan domkyrkan år 1706 öppnats för
gudstjänst upptog domkyrkorådet fråga om förfärdigande av en
mindre orgel att tills vidare brukas, till dess att ett bättre och större
verk kunde byggas. På den tiden fanns en orgbyggare vid namn
Isak Risberg, som hade uppsatt nya orglar i flera sockenkyrkor. På
direktören Christian Sellingers rekommendation träffade
domkyrko-fådet avtal med Risberg, som med anledning därav begav sig till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1940/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free