- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtionde årgången, 1940 /
97

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA

IO3

för byggnadsverkets bestånd skadliga cementen, men även beräknad
att som en följd därav ge det en i viss mån annan och lugnare
karaktär. Huru detta skall avlöpa, vilar i gudarnes knän. Tills vidare
föreligger ett förslag av professor Ragnar Östberg, vilket
säkerligen kommer att delvis förverkligas. Det innebär en anpassning
av domkyrkans yttre till dess karaktär före den Zettervallska
omdaningen, men med höga, i våningar uppstigande barocktorn,
som synas vilja ge en erinran om Gerard De Besehe’s spiror från
Gustav-Adolfstiden. De Östbergska tornspirorna ha dock ej
funnit någon särskild anklang hos kritiken, och någon brådska med
att just nu ge hela templet en bestämd, ny karaktär, framför allt
i avseende å tornen, föreligger icke. Det räcker väl med att tills
vidare böta dess brister i tekniskt hänseende.

Till Hårlemans insatser för den efter 1702 års brand restaurerade
dömen, hörde som redan omtalats, de båda lanterninkrönen samt
altanen mellan tegeltornen, liksom de vingprydda urtavlorna å de
senare. Talrika avbildningar i olika framställningssätt, även i
fotografier, ge oss besked om västpartiets och tornens forna utseende.
Klarast framträder det i arkitekturritningar, t. ex. dem som
uppgjordes av arkitekten Hawerman 1852 och av professor Grundström
1873.2 Till en närmare beskrivning återkommer jag längre fram. I
sitt slag voro huvarne bland de första och förebildande i den väldiga
skara av dylika tornavslutningar som under 1700-talet och senare
uppstod över hela landet. Orsaken till detta livliga tornintresse var
delvis en rent praktisk. Ej blott de gamla klockstaplarne, utan även
de höga tornspetsarne hade man vid 1700-talets mitt börjat betrakta
som brandfarliga, »vådliga händelser mera underkastade», varför i
en av Adolf Fredrik 1759 utfärdad stadga anbefalles, »att särskilda
klockstaplar av trä undvikas, och i stället klockorna, där så sig göra
låter och utan kyrkvalvens fara ske kan, flyttas uti stentorn, vilka
ej böra vara höga och spetsiga, utan med medelmåttiga huvar».
Utan tvivel ligger bakom detta påbud Hårlemans långt tidigare på
området tillämpade mening och verksamhet. Åke Stavenow har
redan förut behandlat Uppsaladömens tornkrön.3 Här skall i första
hand deras tillkomst bli föremål för en ytterligare skildring, grundad
på förnyade arkivforskningar m. m.4 Kanske går den på sina ställen
väl mycket i detalj, men meningen är då att visa, huru en dylik upp-

7 — 39863. Kyrkohist. Årsskrift 1940.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1940/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free