Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
IO3
bygga den gamla tornspiran efter den dåvarande höjden. Det
ålderdomliga förslaget utfördes lyckligtvis ej. Det hela slutade som bekant
med en konkurrens mellan Hårleman och Carlberg, varvid den senare
avgick med segern. Det var vid den grundliga omdaningen av
Västerås genom branden 1736 förhärjade gamla slott byggmästaren
missräknade sig och råka i ekonomiska svårigheter.10 Allt detta
kan tjäna som en förklaring till, att han ej fick så mycken tid övrig
för tornbygget i Uppsala. Hans försummelser under arbetets gång
förbli dock obestridliga.
Då slottsbyggmästaren den 22 februari 1744 inger sin anhållan
om att få 400 daler till inköp av 100 tolfter bräder, måste konsistoriet
avslå detta med hänvisning till fastställda betalningsterminer. Ännu
den 30 maj hade inga anlänt, trots att Zelling och verkgesäUen Halling
påmint därom. Han hade varken svarat eller »föranstaltat att bräder
funnos att tillgå». Man beslöt då avsända ett »allvarsamt brev».
Även kopparplåt behövdes, varför landshövding Grooth »som
förnäm ledamot i kyrkorådet» skulle anmodas att förmå Avestaverket
att så snart som möjligt »låta kyrkan få den angelägnaste kopparn,
ungefär 12 skeppund, mot kontant betalning». Vad bräderna angår
måste Halling själv i juli resa till Stockholm och upphandla så mycket
som erfordrades, men kostnaden uppfördes på Gerdes’ räkning. Denne
fortsatte att ej låta avhöra sig, och det blev den nämnde
tornbyggar-gesällen som fick svara för det norra tornets fullbordan och även
annat.
Enligt förslaget skulle vardera tornet krönas av en förgylld glob
med ett kors. Det södra krönet var redan uppsatt. Förgyllningen
hade verkställts av stockholmsmästaren Anders österdam, som
redan 1743 fått 639 daler för sitt arbete, och enligt beslut av den 27
juni skulle han även vidtalas att förgylla det för denna norra huven
avsedda krönet, som likaledes förfärdigats av mäster Brinck.17 På
senhösten inställdes allt arbete »på grund av de korta dagarne och
den vid denna årstid snart infallande kölden». Konsistoriet beslöt
den 31 oktober inhämta Gerdes’ yttrande, en formalitet, som torde
varit skäligen förgäves.
Följande år (1745) tar man upp frågan om urverket med
siffer-tavlor, tre stycken å vardera tegeltornet jämte ledningen dessa
emellan. En dylik skulle nämligen föras från det södra, där
tornuret fanns, till det norra. Saken ansågs likväl invecklad, varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
