Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG
utmättes. Den Zellstedtska processen pågår allt fortfarande i
Hovrätten, och Gerdes kräves skriftligen på sin skuld o. s. v.22
Visartavlorna till tornuret, som nu beslagits med kopparplåt,
skola förgyllas av den från Stockholm tillkallade förgyllaren
österdam. Den io juli beviljas 300 daler för varje tavla, då han beräknat
guldet till 252 d. per stycket. Man upptäcker då, att det inte finns
några visare eller ens en ritning till sådana. På begäran sände därför
Hårleman kort därpå det önskade till ledning för kopparslagaren.
Vid den nämnda sammankomsten beslöt man äntligen, att
tornresningen snarast skulle besiktigas och inventeras från
slottsbyggmästaren. Som lämplig dag föreslogs den 27 augusti. Härom avgick
brev såväl till överintendenten som till Gerdes, vilken även
underrättades om, att den »diskretion» som han nyligen begärt i sitt svar
på nyssnämnda kravbrev, icke kunde villfaras. Han hade skrivit,
att han eljes finge »ganska liten avance vid detta arbete att hugna
sig av», vilket ju knappast vittnar om någon klädsam blygsamhet i
hans förhållande till domkapitlet. Sedan överintendenten godkänt
den föreslagna dagen, företogs då den ofta diskuterade besiktningen.
Enligt protokollet infunno sig å överintendentens vägnar
slottsarkitekten Clas Eliander, å egna vägnar herr Petter Gerdes och å
konsistoriets konduktören greve Sparre, då sysslomannen på grund av
sin svaga hälsa ej kunde närvara. Eliander uppgav därjämte, att
han på Hårlemans befallning samtidigt hade att efterse, huru
visartavlorna bekvämligast och med minsta kostnad skulle uppsättas.23
Av ovannämnda herrar var Eliander egentligen slottsbyggmästare.
Han hade gjort utländska studieresor och åtnjutit Hårlemans råd
och understöd. Som dennes trogne medhjälpare nämnes han vid
flera arbeten och omtalas alltid i konsistorieprotokollen med stor
respekt. Efter långvarig sjuklighet avled han 1756. Även greve
Fredrik Sparre var en av »mästarbyggarens» lärjungar, och skulle,
om han fått leva, troligen blivit hans efterträdare. Han dog nämligen
redan 1747. Ett epitafium i domkyrkan hugfäster hans minne.
Besiktningens resultat lät först senare höra av sig. Att emellertid
en dylik hölls, är ovedersägligt. Den av Schram, Kjellberg och
Stave-now uppgivna dagen den 1 juli 1747 stämmer ej med det rätta
förhållandet. Nämnda datum spelar emellertid en roll. Då återupptages
besiktningsärendet. Vid sammanträdet denna dag behandlar
nämligen konsistoriet det av greve Sparre tydligen mycket sent ingivna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
