Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salomon Kraft, Jöns Bengtsson (Oxenstierna), den vendiska hansan och 1457 års tronskifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jöns Bengtsson (Oxenstierna), den vendiska hans
san och 1457 års tronskifte.
Av Docenten Salomon Kraft, Stockholm.
I.
Ärkebiskop Jöns Bengtssons insats i samband med 1457 års
svenska tronskifte har länge ansetts oomtvistlig. Uppfattningen har
onyanserat bestämts av Sturekrönikan och andra mot herr Jöns
fientliga traditionskällor: han var riksförrädaren, som fördrev sin
laglige konung Karl Knutsson och villigt jämnade vägen för
usur-patorn Kristian av Oldenburg. Det har blivit en sentida forskning
förbehållet att ge Jöns Bengtssons personlighet mera mänskliga drag
och söka en mening i hans göranden och låtanden. Gottfrid
Carlsson har framhållit, huru 1457 bakom ärkebiskopen stodo såväl högre
som lägre samhällsskikt, även dalkarlarna, som i vissa hänseenden
kännbarast fått bära följderna av de närmast föregående årens krig
mellan de nordiska konungarna.1 E. Lönnroth har ytterligare
utvecklat denna synpunkt. Han ser den av ärkebiskopen ledda
upprorsrörelsen efter hand växa fram ur ett inre och yttre nödläge och
finner den representera vitala intressen för Sveriges folk. Även blir
för sistnämnde forskare Jöns Bengtsson en av de yppersta i den
svenska rådskonstitutionalismens historia. Det är riksaristokratiens
av honom hävdade frihetsprogram, som samverkat med folkets nöd
till uppror. Detta program finner Lönnroth dokumentariskt belagt
i .den lybska rådskrönikans framställning av 1457 års händelser i
Sverige.2
1 G. Carlsson, De skandinaviska länderna under senare medeltiden, i
Världshistorien skildrad i dess kulturhistoriska sammanhang, 3, Uppsala 1935, s. 720.
2 E. Lönnroth, Sverige och Kalmarunionen, Göteborg 1934, s- 32°—
Den äldre uppfattningen möter t. ex. hos C. G. Styffe i Bidrag till
Skandinaviens historia, 3, Sthlm 1870, s. xcn ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
