Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salomon Kraft, Jöns Bengtsson (Oxenstierna), den vendiska hansan och 1457 års tronskifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jöns bengtsson, hansan och i457 års tronskifte 243
Lund, 5 biskopar och ytterligare 12 rådsherrar. Konungens
försäkran var till sakinnehållet identisk med det någon vecka äldre
konungabrevet.1 — Onekligen äro differenserna mellan den lybska
krönikans och konung Kristians förslag till konungaförsäkran
iögonenfallande. Men bevisar detta, såsom senast Kumlien menar, att
den lybska notisen har ringa värde, ja att krönikan »här helt enkelt
varit felunderrättad»? Den källkritiska situationen är ju i själva
verket ytterst enkel. Vi ha att göra med källor, som avse olika
politiska program för det svenska rikets styrelse: dels den svenske
ärkebiskopens, dels den danske konungens. Dessa program måste
naturnödvändigt te sig olika. Sett i ljuset av vad ärkebiskopen
och hans kusin och regeringskollega, biskop Kettil Karlsson (Vasa),
vid mitten av 1460-talet skulle lyckas åstadkomma i fråga om de
svenska länens fördelning2, ter sig tanken att konungen endast skulle
få disponera slottsloven till tvenne län i riket och att de övriga skulle
lämnas svenska män »van den oldesten siechten» såsom sprungen ur
Jöns Bengtssons hjärna. Likaså planen för den svenska
finansförvaltningen i övrigt.3
III.
För ärkebiskopen har möjligen ett självständigt, rådsstyrt
Sverige med honom själv i spetsen framstått som det politiska idealet.
Men tydligen var hans avsikt från upprorets första stund att inkalla
konung Kristian. Jöns Bengtsson och Erik Axelsson (Tott) omtalas
för första gång som riksföreståndare den 20 mars 1457. Redan nästa
dag utlovade det svenska riksrådets ledamöter, att den skuld,
vilken ärkebiskopen åtagit sig för att hjälpa dem ur den träldom, som
1 Sveriges traktater med främmande magter, 3, utg. av O. S. Rydberg,
Sthlm 1895, n. 495 a och b. Kumlien talar blott om en proklamation av »den
i april» (a. a., s. 30).
2 Se senast S. Kraft, Slaget på Brunkeberg ur handelspolitisk synpunkt,
i Historisk Tidskrift 1940, s. 127.
3 Jfr Lönnroth, a. a., s. 325, not 2. — Oklart synes Kumliens
resonemang (a. a., s. 37, not 3), då han söker förringa den lybska krönikans värde
med att den eventuellt kan ha byggt på hörsägner, som representera en
tidigare fas i överläggningarna (mellan svenskarna och Kristian?). Även om
krönikans källunderlag vore av denna art, skulle den haft värde som
vittnesbörd om ett sådant tidigare förhandlingsstadium. Med hänsyn till Bruns’
utredning saknas dock anledning att betvivla, att krönikans framställning
vilar på dokument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
