Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salomon Kraft, Jöns Bengtsson (Oxenstierna), den vendiska hansan och 1457 års tronskifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jöns bengtsson, hansan och i457 års tronskifte
245
Han hade invecklat sig i tvister med kurian om
biskopstillsättningarna i Danmark-Norge och utan tvekan framfört kravet, att högre
andliga ämbeten i Norden icke skulle få tillsättas mot hans önskan.1
Hans maktställning måste inge de svenska upprorsmännen och i
ali synnerhet deras ledare en bestämd ängslan för huru han som
Sveriges herre skulle tillvarataga rikets intressen.
Det politiska läget bjöd icke ärkebiskopen ett fritt val mellan
olika möjligheter. Alltifrån sitt trontillträde hade Kristian fört
striden mot Karl Knutsson i syfte att återställa unionen. Under de
senare åren hade Kristian haft stora militära framgångar. Karls
fördrivande kunde blott föra honom närmare målet. Om hans
tronkandidatur avvisades, skulle detta säkerligen leda till ett nytt krig,
i vilket Sverige skulle stå lika isolerat som under Karls sista
regeringsår. För upprorsmännen var situationen farlig även därigenom,
att de icke behärskade hela landet.
Upprorsmännens orientering mot Danmark angavs redan
därav, att Erik Axelsson hörde till ärkebiskopens anhängare. Hans
broder Olof Axelsson hade som läntagare på Gotland länge spelat
en betydande roll inom Östersjöpolitiken. Han inträffade i rattan
stund med en dansk eskader i Stockholm vid den tidpunkt, då den
segrande rådspartigruppen samlades där. Stockholms slotts
kapitulation vid mitten av mars torde främst ha berott på den danska
flottans närvaro.2
Den 11 mars inledde den oxenstiernska rådskretsen en energisk
agitation mot den landsflyktige monarken genom att avsända
skrivelser till flera hansestäder. Samma dag erhöll Henning Pinnow
svenska riksrådets fullmakt som sändebud till Lübeck. Han måste
snart ha anträtt sin resa, alldenstund han var framme i Lübeck den
på knittelvers och sålunda i stånd att ge en synpunkt på Karlskrönikans genesis,
är alldeles orimligt. Skriften, som i sin förhandenvarande form tydligt varit
avsedd att framläggas för ett visst forum, är ett enda långt »jammersminde»,
som omisskännligt röjer, vilken quantité négligeable Karl Knutsson snart nog
blivit under vistelsen i Västpreussen. Man behöver blott läsa slutorden (a. a.,
s. 119) för att inse, att aktstycket aldrig varit ämnat att transskriberas till
en hjältedikt.
1 J. Lindbæk, Pavernes For hold til Danmark under Kongerne Kristiern I
og Hans, Kbhvn 1907.
2 Styffe, a. a., s. xcviu; Lönnroth, a. a., s. 323; Kumlien, a. a., s. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
