Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salomon Kraft, Jöns Bengtsson (Oxenstierna), den vendiska hansan och 1457 års tronskifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
salomon kraft
Även Jöns Bengtsson måste de danska rustningarna ha
övertygat om att hans politik byggde på en vacklande grund, om han
längre räknade med hanseatisk hjälp i form av påtryckningar på
den danske konungen i Sveriges inrikespolitiska frågor och om han
alltjämt hoppades på att Kristian utan vidare skulle avstå från ali
egentlig maktutövning i det land, som han så länge eftersträvat och
som i alla händelser syntes skola falla i hans hand inom en snar
framtid. Efter hand inlöpte underrättelser, som gåvo vid handen,
att det svenska konungavalet skulle bliva en uppgörelse enbart
mellan rikets råd och konung Kristian. Visserligen kunde rådets
stähning synas stärkt, då det blivit alltmera tydligt, att ingen större
fara hotade från Karl Knutssons sida; de vendiska städerna hade
hans vägran att godkänna deras privilegier i alltför färskt minne
för att låta sig omstämmas av hans upprepade hänvändelser till
dem att söka åvägabringa en rättslig uppgörelse mellan honom och
upprorsmännen, och Polen och Danzig voro alltför hårt bundna i
Preussen för att deciderat taga ställning mot Kristian. Men å andra
sidan skulle Henning Pinnows beskickning icke leda till någon
närmare samverkan mellan hans uppdragsgivare och den vendiska
hansan, som under intrycket av Kristians rustningar nöjde sig med att
intaga en välvilligt avvaktande ståndpunkt gentemot
interimsregeringen i Sverige.1
Den 3 juni ankrade de danska örlogsskeppen vid Djurhamn i
Stockholms skärgård, varifrån Kristian strax utfärdade en
proklamation till det svenska folket. Han vände sig mot ryktet, att han
kommit för att med våld tränga sig till makten i Sverige. Han hade
erfarit, att konungen av Polen anlänt till Danzig och att Karl lät
gå ett rykte, att han med polsk hjälp skulle »göra skada på Sveriges
rike». Med hänsyn till den gamla »kärliga bebind elsen» mellan
Nordens riken hade Kristian velat sätta in liv och gods för att avvärja
Sveriges skada och fördärv. De svenska herrar, som Karl mot lag,
ära och rätt jämmerligen fördrivit ur riket, hade anropat den danske
konungen om bistånd för att kunna återvända till sitt fädernesrike.
Proklamationen är av intresse därigenom, att den röjer på vilka
punkter Kristian speciellt ansåg sig behöva försvara sitt ingripande
1 Jfr Lögdberg, a. a., s. 300; Lönnroth, a. a., s. 326. Sistnämnde forskare
anser, att Jöns Bengtssons fördelaktiga diplomatiska position givits till spillo
av de båda svenska sändebuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
