Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salomon Kraft, Jöns Bengtsson (Oxenstierna), den vendiska hansan och 1457 års tronskifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jöns bengtsson, hansan och i457 års tronskifte 251
inför den svenska opinionen. Då utländska härar voro förhatliga
för landets befolkning, tillgrep han utvägen att framställa det danska
krigsfolket såsom ditkallat till skydd mot konung Karls våldsdåd.
För att han själv skulle undgå ansvaret för det krig, som. han. under
flera år fört mot Karl Knutsson och vars ödeläggande verkningar
svenskarna hade för ögonen, var det lämpligt att skjuta skulden på
den senare och i någon mån på de fördrivna herrarna, som
säkerligen ej åtnjöto någon popularitet i sitt hemland.1
Manifestet röjer, att intill den 3 juni några direkta
underhandlingar icke förts mellan konungen och det svenska rådet.
Överläggningar ha emellertid följt strax efter, alldenstund de måste
förutsättas ha varit i allt väsentligt avslutade, innan Erik Axelsson begav
sig över till Finland för att vinna denna landsända för Kristian och
kallelserna till »valriksdag» utgingo. Vid mitten av juni återkom
Henning Pinnow till Stockholm, medförande en skrivelse från Lübeck,
som erinrade om att privilegiefrågan pockade på en snar lösning.
I en svarsskrivelse till hansestaden, som förts i pennan den 16 juni,
meddelar Jöns Bengtsson, att rådet för ögonblicket icke var samlat
och att även Erik Axelsson var frånvarande. På eget bevåg hade
han själv delvis borttagit avgifter, som Karl Knutsson pålagt.
Lübecks önskemål skulle komma till behandling, så snart Sverige
fått en ny herre, »als wy meynen dat in kort sceen sal», och
riksrådet åter hunnit samlas.2 Extraturen till Lübeck var ett avslutat
kapitel.
IV.
Den 22 juni befann sig den danska flottan i Kungshamn vid
norra inloppet till Skurusund. Denna dag hade underhandlingarna
mellan Kristian och de svenska rådsrepresentanterna äntligen nått
så långt, att konungen kunde avgiva en definitiv konungaförsäkran.
1 Sveriges traktater, 3, n. 495 c; Styffe, a. a., s. ci f. Enligt Kumlien —
som låter Kristian förkunna, att »han ej kommit för att städerna (!) skulle
taga honom till kung» (a. a., s. 38) — bestyrker kungabrevet Ericus Olais
upplysning, att Kristian skrämt svenskarna med att exkonungen samlade en
väldig här i Preussen, vilken skulle föröda Sverige. Nämnde forskare finner,
att denna krönikörens upplysning »verkar trovärdig». Självfallet är den
källkritiska situationen den, att traditionskällan (Ericus Olai) återgår på den
likalydande primärkällan (kungens manifest av den 3 juni).
2 Hanserecesse, 2: 4, n. 523.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
