Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Hoffmann, Upphävandet av Nantesiska ediktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
jean hoffmann
Hur kommer det sig, att angreppen mot ediktet 1654 skulle nå
sitt mål 20 år senare, ehuru alla de föregående hade helt misslyckats?
Framgången kan huvudsakligen tillskrivas utvecklandet av idéer,
som mer och mer visade hän mot det absoluta monarkiska enväldet.
Är det riktigt uttryckt, då Louis Bertrand gör gällande i den bok
han ägnat åt Ludvig XIV att »les Huguenots avaient sur le
gouverne-ment monarchique des idées, qui ne cadraient pas avec l’idéal de la
monarchie absolue, que le Roi s’éffor5ait de faire triompher»?
Ingenting är oriktigare och trots sitt briljanta författarskap tyckes
Bertrand ha förbisett den värdefulla kunskapskälla, som samtida
protestantiska teologers liksom bevarade privatdokument utgöra.1
Dessa bevisa samtliga de dåtida protestanternas icke blott absoluta
trohet mot kungamakten utan även att de voro doktrinära anhängare
av konungadömet av Guds nåde. De flesta av dessa Calvins söner
höllo sig i verkligheten strängt till reformatorns tankar och principer.
Här är icke tid eller plats att visa hurusom Calvin av rent doktrinära
motiv icke kunde tänka sig den normala styrelseformen annorlunda
än som en monarki, som tar sin makt direkt från Gud. Och man
måste le, då man i våra dagar vill göra Calvin till stamfader för
nutidens stora demokratier!
Det mer och mer allmänna strävandet efter centralregeringens
stärkande förstärkte hos den allmänna opinionen och under
inflytande av det katolska prästerskapet, som i detta fall blott gjorde
sin plikt, det parallella kravet på religiös enhet. Det var därför som
det högre prästerskapets offensiv mot protestanterna fr. o. m. 1654
fann landet väl berett att stödja densamma.
Ludvig XIV kände mycket illa till protestantismen. Man blir
slagen därav vid läsningen av hans memoarer.2 Han tillskrev
1500-talets reformation de dåtida prästernas okunnighet och de skandaler,
som fleras utsvävningar framkallade; allt förvillelser, som
undertryckts genom Tridentinska mötets verk. »Les nouvaux réformateurs
disaient vrai visiblement en plusieurs choses de cette nature, qu’ils
reprenaient avec autant de justice que däigreur. Ils imposaient au
contraire [ils faisaient croire quelque chose de faux] en toutes celles
qui ne regardaient pas le fait mais les croyances ...» »Luther a
1 Se i synnerhet Archives de la Bibliothèque de Tours: Pièces relatives a
1’Histoire du Protestantisme Frangais au XVIIe siècle: II G. 377.
2 Se Dreyss, Mémoires de Louis XIV (speciellt för 1671).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>