Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Hoffmann, Upphävandet av Nantesiska ediktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphävandet av nantesiska edikte!’
269
upphävandet föreskrev, att ingen protestant kunde åtalas på grund
av sin religion, följande instruktioner: »le roi veut que vous vous
expliquiez durement avec les derniers qui s’obstineront à lui
dé-plaire.» Dessa ord kommo dragonnaderna att börja igen för tredje
gången. När konungen själv kunde återtaga regeringen 1687 och det
var omöjligt att dölja för honom emigrationen och den återuppståndna
protestantiska gudstjänsten i Cevennerna och Poitou, var också hans
vrede fruktansvärd och han lät med yttersta stränghet straffa dem,
som i hans ögon gjorde min av att ej lyda. Protestanten Elie Benoit
skriver härom: »Il y va de 1’honneur du roi de voir tant de gens
rebelles à sa volonté, qui persévéraient dans leur religion sans se mettre
en peine de lui complaire.» Sådant var konungens intryck; han kunde
inte förstå hugenotternas motstånd. Man hade ju åter och åter
sagt honom, att de otaliga omvändelserna skett med hjälp av milt
tvång och att man endast använt våld för att undertrycka »resningen»
1683. Man hade framförallt sagt honom, att hans eget anseende och
hans fromhet hade gjort resten. Vad betydde då denna ström av
flyktingar ut ur Frankrike? Hade omvändelserna icke varit
uppriktiga? En dag, mitt bland hovet i Versailles, hade konungen brustit
i gråt, då furstinnan av Tarente och grevinnan de Roye begärde hans
tillstånd att gå i landsflykt. Vi bevittna här striden mellan sårat
högmod och medfödd storsinthet. — Men snart skulle kriget i
Cevennerna börja och från den tiden såg konungen dessa rörelser
endast som ett uppror, som det gällde att kuva.
Jag har försökt att visa, vad Ludvig XIV visste och ville, och
vad man lyckades dölja för honom: dragonnaderna 1681 och det sätt,
på vilket man i verkligheten uppnådde omvändelserna. Man kan
naturligtvis säga, att Ludvig borde ha vetat och ingripit i tid, och
att det förhållandet, att man lyckades undanhålla honom en del av
sanningen och detta under så allvarliga omständigheter, visar på
en allvarlig svaghet i hans styrelsesätt. På samma sätt borde han
ej heller ha bemyndigat Louvois att tolka ediktet så som han gjorde.
Men detta bevisar endast, att Ludvig XIV, trots sina egna önskningar,
ibland motarbetade Frankrikes sanna intressen. Vilken
utomordentlig kraft visade han inte i sitt motstånd mot dem som till slut
förmådde honom att begå det brott mot Frankrike och monarkien som
ediktets upphävande utgjorde; ett brott som huvudsakligast faller
på dem, som satte tillfredsställandet av sina religiösa lidelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
